Det är sällan så tyst i ett klassrum som när
det är skriftligt prov.
Den svenska skolan älskar prov. Hur ska man annars förklara att niornas vår består av nationella prov i 5 eller 6 olika ämnen med olika delar, och där man lägger ner ca 80 lektionstillfällen som förberedelse inför dessa prov? Någonting får mig att tro att det kan påverka kvaliteten på undervisningen, samt inriktningen av densamma. Det som annars är en av få faktorer där läraren egentligen är fri att välja mellan stoff och undervisningsmetod, lektionen och dess innehåll, blir snarare uppstyrd och klart inriktad mot att genomföra de nationella proven så smärtfritt som möjligt för alla inblandade. Detta kräver förberedelse!
Jag har egentligen ingenting emot att eleverna får visa sina kunskaper på olika sätt, bland annat genom skriftliga prov. Däremot blir det lite för mycket fokus på resultat och provhets och mindre fokus på lusten att lära sig något och att utveckla sina förmågor.
Skulle den svenska skolan klara sig lika bra utan nationella prov?
Det hävdar jag med bestämdhet. Jag menar däremot inte att det är något fel på vart och ett av de Nationella proven. Tycker oftast att de är intressanta och givande i sitt upplägg. Men detta att pressa in så många under en vår termin gör precis som du säger att vi missar undervisningen och lägger alldeles för stor vikt vid resultat och förberedelser för det samma. Genom att lägga in så många NP under vårterminen i år nio har man minskat tiden till kunskapsinhämtning med en termin och målen har skärpts till. Tråkigt anser jag och inte stimulerande för någon. Förmågorna är viktiga anser även jag och lärmiljön behöver då vara utformad på sådant sätt att eleverna får öva dessa.
SvaraRaderaKonstigt egentligen. Att fokus ligger på att "klara provet" istället för att mäta om det vi har gjort hittills har varit tillräckligt bra. Vad är egentligen avsikten? Men det kanske är skolan i ett nötskal, vi lär in och pluggar för proven mer än för att ha med oss kunskapen för resten av livet.
SvaraRaderaKan det bero på att mycket av det vi lär oss är svårt att förstå varför vi behöver det vidare i livet. Borde vi bli duktigare på att knyta ihop kunskap, kompetens och anledning?