onsdag 2 april 2014

Att glömma barn.

Att glömma sina egna barn på fritids är långt, långt ifrån succé.


Jag testade detta idag. Det var ett solklart missförstånd från min sida, där jag i roddande och planerande av min dag bortsåg från en detalj: mina barn skulle INTE åka buss från sin skola till den vårsoaré som skulle gå av stapeln några kilometer bort. Att de gjorde den resan förra året har ingenting med i år att göra...



Döm om min förvåning och snudd på hjärtstoppsupplevelse när jag inser detta alldeles för sent. Jag var sen till mina barns festligheter, men det värsta av allt: mina barn var inte där. Jag fick hjälp av min mor, men kaoset var ett faktum: Alla på hela skolan var på rätt plats, utom jag och mina söner. Mina grabbar, som hade sett fram emot vårsoarén, som hade med sig finkläder till skolan och som ivrigt väntade på sin pappa... förgäves.

Hade jag i den stunden kunnat lagt ut mig själv på Blocket för en billig penning så hade jag gjort det. För en mycket billig penning, dessutom.

Hur gick det? Jo...
- Son 1 var ledsen, men socialiserade i samma stund vi kom dit, om än en halvtimme senare än alla andra.
- Son 2 tyckte att det var lite synd att inte få sjunga sångerna de tränat, men tog det egentligen med ro.
- fritidspersonalen lade verkligen ingen skuld på mig. Det behövdes inte, för jag hade bombarderat mig själv med frågetecken i hundratal. Däremot är jag skyldig en tårta (minst) för att kanske mildra den ofrivilliga övertiden något.

Jag har inte släppt detta än, tro mig.


Har du någon gång gjort något där du kände att det bara blev tok? Berätta!

söndag 30 mars 2014

Sommartider, hej,hej, Sommartider!

Det är varmare än på mycket länge idag, kanske mest beroende på min ugn.

Jag sitter i köket och vakar över dagens första större måltid. Det vankas klyftpotatis, köttbullar, ärtor, någon god sås, samt iblandsallad. Jag kallar det iblandsallad, då barnen inte alltid äter den.

Ugnen står på 225 grader i skuggan, vilket gör att det känns väldigt varmt när jag öppnar luckan för att vända på potatisklyftorna vid några tillfällen. Jag ser verkligen fram emot sommarens hetta, då man kan vara ute i bara ett par shorts och njuta av en glass eller två! Vi behöver sånt i vårt land! Jag är ju inte direkt chockad av att Thailand seglar upp på ett av Sveriges mest populära turistmål ur den aspekten - jakten på värme och god mat. Spanien är dock som alltid en ohotad etta

Och på baksidan har ett trettiotal blommor hittat fram i gruskanten, ivrigt på jakt efter fler blomstervänner som förväntas dyka upp inom en snar framtid.

Välkommen vår!

lördag 29 mars 2014

Att vilja påverka sin värld

Jag sitter i en hotell-lobby och väntar på bättre tider.


Jag är full av intryck efter en helg i Göteborg. Jag har fått höra på Göran Hägglunds tankar inför de val som komma skall senare i år. Jag har fått lyssna till Alf Svensson och en rad personer som ligger bakom Kris(t)demokraternas (enligt olyckskorpar) existens i den svenska politiken. 50 år av engagemang och hårt arbete för att Sverige ska bli ett mänskligare och mer humant land, där barns betydelse räknas. Då menar jag inte i första hand frågor kring abort, utan helt enkelt de människor vi har omkring oss som förvisso inte har rösträtt, då de är under 18 år, men som behöver en så schysst start på livet som man bara kan få! En stor del i detta stavas tid med sina egna föräldrar.

 I maj har vi ett EU-val som betyder en hel del för oss alla. Vi har en röst var även här, men ibland kan det vara så att vi inte förstår hur vi ska använda den. Jag vill bara uppmuntra dig som har rösträtt i Sverige: använd din röst. Lägg din röst på ett parti som du tror kan göra skillnad i vårt land och i EU!

Jag har sett ett brett engagemang de här dagarna, då 1 300 kristdemokraterna från hela Sverige har samlats för att vända de inte alltför uppmuntrande siffrorna till att bli något helt annat i mitten av september.

Jag kommer att göra det jag kan för att påverka min stad. Jag kommer kanske stöta på patrull ibland, men det ingår väl i vår dagliga kamp för något vi tror blir bättre för oss alla?

Använd din röst - use your voice.



torsdag 27 mars 2014

Ungdomars vardagsekonomi... med eller utan ränta?

Jag sitter på föreläsning med bankrepresentanter som berättar om vardagsekonomi för ungdomar.

Eleverna i år 8 och år 9 sitter på föreläsning och lyssnar på hur de kan tänka kring sin egen framtid. Det är viktiga frågor som de berättar om:

- Vilka risker finns kring sparande i olika former gällande risk?
- Vilka utgifter får man när man flyttar hemifrån?
- Vad är skillnaden mellan SMS-lån och ett "vanligt" lån?

En ungdom kostar ungefär 70 000 - 73 000 kr på ett år, lågt räknat. Det kanske inte alla ungdomar har förstått? 

Bankkvinnorna tycker man bör ha koll på 3 saker:

  1. Räkningar, där en missad räkning som inte betalas renderar i drygt 1600 kronor i olika pålagor.
  2. Sparande. att konsumera mindre. Det lönar sig att köpa Cola och godis på billigare affärer, en exempelvis på mackar. Undvika impulsköp... hur lätt nu det är?!
  3. Budget, en planering av sina inköp och utgifter. Vart tar pengarna vägen?
Den frågan ställer vi nog ofta till oss själva!


Slingrande ormar i hemmet!

Mitt inlägg för dagen handlar om ormar.

Jag bodde ett tag i mitt eget hem under samma tak som Knut & Snoddas. Det var min exotiske lillebror som var inspirerad av sin ormtjusande farbror. Det hela slutade med att två ungefär metern långa Boa Constrictor flyttade in i rummet bredvid mitt. De hade sin boning i ett terrarium med växter och värmematta, med ett litet nätt hänglås på för att de inte skulle få för sig att slingra sig ut i villaområdet.

Jag uppskattade inte riktigt dessa slingrande saker, men jag tyckte att det var lite pulshöjande att ha dem runt halsen lite då och då. Det kanske var lite konstigt när kompisar kom hem till oss och spelade fotboll, och det i det lilla trädet bredvid planen hängde en boa och tittade på! 

När födan övergick från djupfrysta möss till levande möss så ökade den biologiska studien betydligt. Utan att röra sig en millimeter låg ormen och var tokfokuserad med sin högsensitiva tunga och mindre goda syn. Musen sprang omkring över hela terrariet, förmodligen viss om att det här blir den sista löpstunden i livet. När musen passerade precis framför ormens huvud så smällde det bara till då ormen i samma sekvens bet musen, samtidigt som den slingrade sin muskulösa kropp kring bytet och gjorde processen kort. Det var en hemsk, och i samma stund fascinerande, upplevelse.

Det är så man vill slingra sig.

tisdag 25 mars 2014

Den svenska skolans betydelse

Svenska skolan kantas av rubriker och verkar bli årets valfråga med stort V.

Det är spännande att jobba i skolans värld. Ingen dag är någon annan lik, och man får träffa många trevliga elever och kollegor under en dag. Idag har vi diskuterat bland annat hur olika syn elever har på sitt eget recept för att lyckas i skolan. Det blir uppenbara skillnader mellan elever där en del lägger ner flera timmar i förberedelse inför ett prov och någon annan elev sex minuter. Vilken elev har störst chans att lyckas?

Vad har skolan betytt för dig? 

måndag 24 mars 2014

Galen semifinal i Fyrishov!

Idrott är inte alltid logisk. Eller väldigt sällan.

Nej, det är inte alltid man förstår sig på logik i idrottens värld. Mullsjö fick ett straffmål bortdömt, och matchen vändes och avgjordes till sist av stjärnspäckade Storvreta i Sudden i den sjunde och avgörande kvartsfinalen i årets SSL. Surt för Mullsjö, kul för Storvreta som kommer få det väldigt jobbigt mot Falun i en eventuell final.


Heja backhopparna!

söndag 23 mars 2014

Orsa, hur var namnet?

Nu är innebandysäsongen till ända!

En tapper skara åkte upp för att möta seriesegrarna i den norra division 5-serien. Det blev en jobbig match där de höll ett högre tempo än oss då de var fler i laget. Domarna dök aldrig upp, men en yngre kille fick döma matchen själv, och det gjorde han med den äran! Ok, 11-6 blev det ifall du funderade! 

Det känns som om jag och frugan knappt är hemma samtidigt? Hon reser en del i sitt jobb, och jag ska iväg i helgen. Nåja, sommaren är snart här!


lördag 22 mars 2014

Barnuppfostran - vilket jobb!

Att uppfostra barn är ingen lek.

Det är väl som vanligt: innan man själv befunnit sig i en situation kan man ha ganska många idéer om hur det borde vara, och sen när man väl är där så ställs allt upp- och ned! Att kommunicera med sin fru är väldigt viktigt så att man kör samma linje i relation till sina barn. Gör man inte det kommer barnen garanterat spela ut en, för att vinna kortsiktiga vinster i form av att få ta två glassar i stället för en , besöka kompisar längre tider än vad som är sagt från början, spela TV-spel lite längre än vad som kanske är nyttigt, osv.



Att vara konsekvent är inte bara enkelt, men det är förmodligen mycket värt i det lite längre loppet. Jag kände när vår första son var runt två-tre år att vi ställde ganska höga krav på honom gällande en del saker. Vi märkte att vi gjorde det utifrån att han hade ett väl utvecklat tal tidigt, och förstod väldigt väl vad vi sa till honom. Samtidigt tror jag att vi ska förhålla oss även till små barn som om de förstår - för det gör de! Jag har ibland fått frågande blickar när jag har pratat med ett väldigt litet barn som om det förstod vad jag sa, men de är ju experter på dialog och att möta en annan människa! Call and respons...

Det blir känsligt när man ger sig ut på djupare vatten och ska försöka att umgås med människor som inte alls delar ens egen syn på varken barnuppfostran eller rutiner. Då är risken överhängande att man får bita sig själv i tungan några gånger för att inte verka som någon form av låtsasexpert (vilket jag absolut inte är) eller förståsigpåare. När man sen är lärare är ju risken överhängande att man ser en elev swischa förbi från någon tidigare årgång som man har haft! Det är ju inte bara en positiv sida av läraryrket! Då vill jag bara passa på att säga i förbifarten: Ge inte ditt barn ett namn som slutar på -Y. Det är upplagt för problems. ;)

Dagny kanske fungerar, men Jimmy, Ronny, Conny, Lenny, Sonny, Johnny och Ponny kan ligga i farozonen för ett ökat antal träffar med skolans rektor... ej vetenskapligt bevisat, men nästan!

Och nej, uppfostran tar aldrig slut. Nedfostran är inget jag rekommenderar.





fredag 21 mars 2014

Lotta Engberg rules!

Jag har sett Lotta Engberg både på SVT och TV 4 ikväll.

Jag uppskattar ju Babben som person och humorista. Hon ställer bra frågor och har ett schysst förhållningssätt till sina gäster. Det känns avslappnat och bra. 

Ikväll var det Lotta Engbergs tur, och det är ju riktigt skoj att se de galna scenerna från "Kär och galen" när det blivande brudparet ska spela minigolf för att vinna en bil. Hysteriskt kul!

Några sekunder senare dyker Lotta upp i TV4:s Lets Dance och gör inte bort sig på dansgolvet. Hon har många strängar på sin lyra!

Jag hade förmånen att träffa Lotta under en av de många Diggiloo-turnéerna som gick av stapeln några somrar i början av 2000-talet. De besökte Avesta Motorstadion, och jag skulle vara med och köra i den lilla kören som skulle finnas med i bakgrunden under den första akten av showen. Det var en strålande sommardag, och vi var där några timmar innan allt började.



Lotta ledde uppsjungningen, och efter en kort stund stannar hon upp och tittar på mig och utbrister: "Du är väldigt lik Rickard Herrey"! Nåja, det var kul att hon sa det, men hon var inte först, då jag kanske hört det 10-talet gånger innan av olika personer. 

Efter en bensträckare och i väntan på att det skulle dra igång strosade jag omkring inne på området. Lotta kommer gående och ser mig. Då säger hon: Följ med mig! 

Jag knallar med, och hon tar mig med in på stora scenen där Lasse Holm sitter i sin ensamhet och tränar inför något stycke han ska spela.  Lotta säger: "Lasse, titta här!" 

Lasse tittar upp på mig. Han skrattar till och utbrister: "Ja, det var verkligen likt!" och fortsätter spela efter ett kort samtal med mig och Lotta kring bröderna Herrey. 

Jag har varken förr eller senare känt mig som ett utställningsobjekt som jag gjorde då, men jag bjuder på det, för det känns som en rolig story att berätta för er bloggläsare... och mina barnbarn.

Nu nynnar vi alla på Buggalo Dansa Rockenrolla!

torsdag 20 mars 2014

Deklarerat och klart!

Du kan deklarera nu om du vill!

Jag valde att nappa på möjligheten att deklarera via nätet alldeles nyss, och jag uppskattar verkligen systemet med E-legitimation! Vad smidigt det är! Du kan också göra det fr.o.m. idag om du vill på Skatteverkets hemsida. Som vanligt så är det ganska många siffror som jag inte känner mig helt insatt i, men det brukar ju fungera att läsa igenom och OK:a. Jag har personligen inget företag eller någon avlägsen gård någonstans, men jag förstår ju att det kan vara lite klurigare då med allting. Det räcker med att studera frugelugan hur hon gör!

Idag är vabbdag fyra i (o)ordningen, och därmed fördubblar vi antalet vabbdagar på en vecka i relation till vad vi haft de senaste två åren. Det är smällar man får ta, helt enkelt.

Nu ska du få en räkneuppgift: Hur många fler kronor skulle den svenska staten ha till förfogande i skattkistan om varje svensk avstod från att köpa en svart tjänst á 1 000 kr på ett år? 


Att vilja vara unik - kolla på låsens färg!

onsdag 19 mars 2014

Kon har fyra magar - och jag en.

Nej, det är inte OK med magsjuka.

Bara ordet kan få den mest hårdhudade att blekna och försiktigt hasa sig bort från det sammanhang där ordet används. Man vet vad det kan innebära, och alla alternativ känns så otrevliga så man gör nästan vad som helst (käkar vitpeppar, reser till Rhodos eller stänger in sig i ett förråd) för att slippa drabbas av magsjukan med stort M. Min kära familj har testat lite olika varianter de senaste dagarna, och det är väl ingen höjdare egentligen? Igår trodde vi att vi kunde få skicka i väg en av sönerna till skolan, men då lillbrorsan spydde IGEN så blev det avskrivet ögonabums.Vi tillämpar 48-timmarsregeln, vilket inte alla gör, så klart, då det inte skulle snurra på samma sätt då på våra förskolor och skolor eller arbetsplatser. Jag har hållit mig utanför, så jag agerar lite allt-i-allo kan man säga... en form av lakansbytare, svabbsvingare och matlagare!

Jag har genom mitt liv varit enormt förskonad från denna åkomma som börjar på M under många år. Min mor påminner mig om att jag kanske aldrig varit sjuk över huvud taget som barn, och det kanske berodde på att jag var ute ofta, åt bra, och tränade fyra-fem gånger i veckan, spontant eller uppstyrt. Det tror i alla fall jag!

Jag fortsätter att våga vägra M-ordet. Och jag är glad att jag inte är en ko.

tisdag 18 mars 2014

tvspeleri, tvspelera!

Jag fick ett Nintendo 8-bits när jag fyllde 10.

Jag minns hur kul jag tyckte det var med Super Mario Bros och att spela tennis. Grafiken var ungefär lika bra och tydlig som en bild tagen i flykten från alltför långt avstånd, men spänningen fanns ändå där! Jag började spela med en patenterad fingersättning utan tummen, då jag spelade med pekfingret och långfingret i stället. Zelda, Link, Ice Climber, Snake, rat´n roll, Track & field... listan kunde göras lång! 

Senare i livet blev jag själv förälder. Våra barn fick en XBOX 360, och den revolutionerade/saboterade våra barns skärmtider med råge. Vi har satt gränser, och de håller vi stenhårt på under skolveckan: en skärmtimme/dag. På helgerna är friheten större, men då gör vi mycket annat också. Ja, skärmar är en del av vår familjs vardag, men det är väl framför allt jag som uppskattar detta mest. Att få sitta och spela golf eller fotboll på tv-spel är väldigt roligt, och det är inte svårt att få några timmars spänning att swischa iväg. Att få till ett bra golfslag kräver en del, och avvägningen att välja rätt klubbor och anpassa sig efter vindar och svårigheter har faktiskt gjort mig till en bättre golfare på riktigt! Jag har inga bevis, men jag tror faktiskt att det bidrar, framför allt i samband med puttar!

Min älskade mormor var en lärarinna av den gamla skolan, och jag kommer aldrig glömma när jag fick ett tv-spel av henne, som hette Anticipation. Det var ett spel där man skulle lära sig engelska glosor och fraser. Jag tyckte det var roligt, men nu för tiden känns det som om alla Appar fyller samma behov: att kombinera lust och ny kunskap.

Så... vilket tv-spel spelade du senast?



Hål 12 på Avesta GK, där jag i somras en vacker sommarkväll var två decimeter från Hole-in-One. Inte ens nära, på ett sätt, väldigt nära på ett annat.

måndag 17 mars 2014

Slutspelsskägg och skumma sporter

Jag har slutspelsskägg lite då och då.

Det är väl alltid slutspel någonstans tänker jag, samtidigt, som jag avstår från den där halvjobbiga rakningen. Den tar ju trots allt säkert en kvart, och den vill jag inte lägga just nu, inte nu...

Just ikväll är det faktiskt slutspel, och jag multitaskar mellan hockey och innebandy. Jag tror Faluns herrar tar hem årets final (innebandy) och att ishockeyn vinns av Skellefteå igen!

Jag minns när jag skulle raka mig för första gången: det slutade med en mindre form av Stockholms blodbad, då jag inte riktigt hade greppat rakningsriktningar och kindbenskunskap i relation till mitt eget fejs.

Raka benen väntar jag dock med ett tag till.


söndag 16 mars 2014

Backhoppningsfrossa!

Jag förstår inte hur man kan satsa så mycket på en aktivitet som så få utövar. 

Ja, jag är född i Falun, men det bidrar knappast till min förståelse för den enorma summa pengar som placeras i renoveringar av Faluns hoppbackar inför nästa års VM. Visst medhåll får jag härifrån.

Jag har stått uppe vid backhoppningsbackarna och spanat ut över iskalla Falunätter i stjärnklar natt. Jag har dagtid kunnat skåda ut över en väldigt stor del av Faluns omnejd, och fascinerats av hur mycket skog vi har i Sverige. 

Jag kan imponeras av män och kvinnor som slänger sig ut med galet långa skidor med hjälm som enda skydd, och med en overall som påminner om en alldeles för grov onepiece i latex. Vad jag förstår är man ungefär 10 meter ovanför backen vid själva upphoppet, därefter följer hopparna backens lutning och kommer närmare och närmare landning. En del hoppare verkar aldrig landa!

Nog minns jag Jan Boklöv, en riktig nytänkare som förändrade sporten för alltid. Han hoppade längst med sin V-stil, men fick stora avdrag för att det var "fult". Man skulle ju hoppa parallellt, det var "snyggt", det!

Ett tankeexperiment: Vad skulle det kosta om man byggde en innebandyhall till varje aktivt innebandylag i Sverige? Om man tycker att den siffran känns en smula hög, varför resonerar man så i Sverige gällande backhoppning?




lördag 15 mars 2014

att skaka galler

Idag har jag suttit i cell. Det var på Arosfortet det hände!


Min syster fyllde 30, och vi tillbringade några timmar tillsammans med hela min familj med respektive genom att springa mellan olika rum och lösa olika mer eller mindre kluriga uppdrag. Jag uppskattade det, även om frustrationen över att ibland vara riktigt nära att klara uppdraget utan succé var överhängande några gånger. Är man tävlingsmänniska så är man!

Jag rekommenderar ett besök, även om man kanske inte ska ha med alltför unga barn. Två timmar flyger iväg relativt snabbt, tycker jag?

Celler kan vara trevliga, helt enkelt!


fredag 14 mars 2014

lätt snöfall över flyttfåglars fjäderskrud

Snopet att det snöar, men det är väl så det ska vara på våren?

Efter en skum vinter där snön knappt behagat närvara, så dyker den upp när man minst anar det. Jag gillar snö, och slowmotionsnöfall kan vara något av det mest rogivande jag vet! Idag har det varit en bra dag!

Lektionerna flöt på, och jag kände mig glad , upprymd och tacksam över att få ha ett jobb med massa sköna elever som tänker och klurar mycket. Det finns hopp för mänskligheten! 

Dagens tråkigaste: en skola brann ner i morse i grannkommunen Hedemora. Enormt tråkigt för elever och personal, tråkigt för kommunens ekonomi, och mest synd om den eller de som trodde att det var OK att fjutta på.

Dagens roligaste: Att få spela piano till barnkören Shalom och se dem dansa och sjunga. Det är väldigt rolig avslutning på arbetsveckan!

God natt, kamrater!


torsdag 13 mars 2014

att vara tyst är en konst

Jag lackar ur på en grupp jag har i skolan.

Nej, det är inte hela gruppen. Det är en trevlig grupp, men det finns 5-6 elever som tycker att det är OK att snacka mycket, framför allt under genomgångar. Det håller inte jag med om. Varför ska de elever som aldrig pratar vid fel tillfällen få ha brus i sina öron och begynnande huvudvärk efter en skoldag? 

Det mest sorgliga är egentligen inte det onödiga pratet i sig, utan bristen på självinsikt och förståelse för att man faktiskt gör något utan att man tänker på det. 

Nej, jag vill inte ha absolut tystnad i den svenska skolan. Jo, jag tycker att det är bättre att vi turas om att lyssna på varandra.

vårtecken

Nu är det snart vår både i känsla och i temperatur!

Precis när den sista Vasaloppsdeltagaren har krupit över mållinjen så byter Sverige årstid!

Klassiska vårtecken:
  • grus på cykelvägen
  •  tussilago
  • människor som syns utomhus
  • motorcyklar
  • hormoner
  • billiga skidor på REA
  • sparkar som står utanför hus
  • cyklar som pumpas
  • kaffedrickande utomhus
  • människor som står blick stilla och blundar
  • förkylningar
  • shorts
  • badpremiär
  • slutspel i ishockey
  • inledning av fotbollsserierna
Vad har jag glömt, tycker du?


onsdag 12 mars 2014

Gräsänkling & slagskott

Jag har aldrig kunnat skjuta.

Jag har inte skjutit en puck särskilt hårt någon gång i livet. Jag blir väldigt imponerad av att man på skridskor kan få iväg en liten gummi trissa i 150 km/h utan att göra en värstingvurpa! Jag tänker på leksingen Hersley som återigen har bombat in en puck i mål från blålinjen. Det kan knappast vara skönt att rädda pucken ens med plock, tänker jag?

Att skjuta med gevär eller pistol eller någon form av maskingevär är inte heller något som lockar över huvud taget. Jag kommer aldrig minnas känslan av och minnet från mönstringen när jag berättade att jag ville söka vapenfri tjänst. Jag fick som svar att jag inte var tvungen att lämna in den blanketten, då det fanns stora planer på att göra mig till plutonsbefäl i någon avlägsen del av Sverige. Jag lämnade in blanketten i alla fall, och fick då hamna i utbildningsreserven, då de vapenfria platserna hade "tagit slut". Det gjorde mig inget!

Men jag skulle nog ha tyckt att det vore kul med vapenfri tjänst!


Innebandy och kvällsglass

Innebandybollen har 26 hål.

Jag har spelat innebandy många år av mitt liv, och jag uppskattar sporten mycket. Den bygger på spelförståelse, bollkunnande, lagspel, koordination,etc. Att vara en del av ett lag är väldigt givande! Jag är en spelare som i stort sett aldrig blir utvisad, då jag prioriterar sportslighet. Som back blir man inte jätteimponerad av onödiga utvisningar som gör att man får släppa in mål i boxplay.

Bollen är rund!

tisdag 11 mars 2014

Livets ord - Du har oss i våra hjärtan

Nej, det här inlägget ska INTE handla om Ulf Ekman och katolicism.


Jag tänker mer på vad ord kan påverka vår värld, och hur ord kan bli så hotfulla eller underbara att de verkar äventyra länders hälsa och heder. Vi har fått läsa idag om en svensk man som var på fel plats vid fel tillfälle och i fel stad.  Enligt honom själv var han i rätt stad och i rätt syfte - att berätta för hela Världen om vad som pågår på platser där terror har sitt fäste. Till minne av en mycket skicklig reporter så vill jag säga att jag uppskattade Nils Horners sätt att förmedla doften och känslan av ett land och en situation trots att jag aldrig varit där.

Min son som är 6 år sa idag att vi skulle skriva "Du har oss i våra hjärtan." i ett födelsedagskort. Vi ville uppmuntra hans mor (vilket även är min fru!)på sin födelsedag. Varifrån han fick de orden vet jag inte riktigt, men jag skrev som han sa!

Ord är inte bara en munrörelse eller stämbands vibrationer. Ord är vapen som avfyras varje sekund, året om, och åsamkar skada, förståelse, ilska, glädje och allt det som våra liv någonsin kan innehålla.

Livets ord - våra ord.



måndag 10 mars 2014

Masar & lastbilstutor kan båda orsaka tinnitus

Leksand åkte på däng mot HV71.

Skrämmande nog så avgjorde en korkad armbågstackling möjligheten för Leksand att äta ikapp försprånget, och inte blev det bättre av att en viss Jämtin avgjorde det hela... Jag tror fortfarande att Leksand kan vinna två hemmamatcher, men det får bli en match i taget.

När jag skulle åka hem från arbetet idag med den gratiserade busstrafiken som jag delar med några hundra ungdomar, då hände en intressant sak: en liten Audi utrustad med överdrivet stark tuta som hämtad från någon bautastor lastbil tutade på några ungdomar som , som vanligt, drog benen efter sig då de ska korsa den livsfarliga huvudvägen genom vår stad. Jag var 150 meter därifrån, men kraften var enorm på tutan, då jag upplevde ljudet som väldigt starkt. Vad gjorde då inte ungdomarna?! Finns det några bestämmelser kring hur stark en tutsignal får vara i vårt kära avlånga land?

För övrigt anser jag att våren är fantastiskt trevlig... och idag öppnade golfranchen. FORE! Jag ser fram emot jakten på ett lägre handicap. 





söndag 9 mars 2014

Gävle, en del av Sverige

Idag fick svärmor besök av mig och  min familj.

Det är alltid trevligt att åka till Gävle och träffa svärmor. Ja, man vet att man blir väl omhändertagen och att man kan komma som man är utan att göra sig till. Så tror jag inte alla ser på sina svärmödrar! Jag har en del av livet bott i Gävle, närmare bestämt från det att jag var ett till fyra år. Vi höll till på Zickzackvägen 47G, vilket förmodligen inte var Gästriklands mest raka gata.  Jag kom bort mig en gång när jag skulle ut och leka, och då frågade en dam mig om var jag bodde? Jag hade ju full koll på läget, och berättade att jag bodde i det vita huset (vilket exakt alla hus var i området kring Sätra). Det löste sig dock väl, verkar det som.

För övrigt hållet jag på Leksand i ishockey, dricker kaffe oavsett märke och tycker att Furuviks vietnamesiska hängbukssvin var en bra start på livet.


lördag 8 mars 2014

Undo, min egen hyllning.

Nog finns det saker man ångrar här i livet. 

Grattis Sanna. Det här blir min hyllning till dig!



fredag 7 mars 2014

Den spanska tystnaden

Det är sällan så tyst i ett klassrum som när 

det är skriftligt prov.

Den svenska skolan älskar prov. Hur ska man annars förklara att niornas vår består av nationella prov i 5 eller 6 olika ämnen med olika delar, och där man lägger ner ca 80 lektionstillfällen som förberedelse inför dessa prov? Någonting får mig att tro att det kan påverka kvaliteten på undervisningen, samt inriktningen av densamma. Det som annars är en av få faktorer där läraren egentligen är fri att välja mellan stoff och undervisningsmetod, lektionen och dess innehåll, blir snarare uppstyrd och klart inriktad mot att genomföra de nationella proven så smärtfritt som möjligt för alla inblandade. Detta kräver förberedelse! 

Jag har egentligen ingenting emot att eleverna får visa sina kunskaper på olika sätt, bland annat genom skriftliga prov. Däremot blir det lite för mycket fokus på resultat och provhets och mindre fokus på lusten att lära sig något och att utveckla sina förmågor.

Skulle den svenska skolan klara sig lika bra utan nationella prov?



torsdag 6 mars 2014

Dag 6: När beteendet diskvalificerar dig

Jag umgås med hormonstinna ungdomar varje dag.

Jag är inte riktigt säker på att jag förstod att det var så mitt liv skulle bli när jag 19 år ung beslutade mig för att bli lärare. Jag har snart gått om högstadiet tio år i rad, och jag tror att det kommer bli många gånger till. Vilken förmån att få se Sveriges framtid på nära håll: elever som vill, kan och vågar.

Jag har lagt märke till en kategori elever som utmärker sig gång på gång, och det är de elever som behåller samma negativa beteende som de har i klassrummet och skolkorridoren, som de sedan tar med sig ut i bussen och gågatan i den lilla staden där jag bor. Känslan att hålla uppe en rå, eller vänskapligt socialt accepterad norm som kanske inte alltid förknippas med trevligheter, väger tyngre än att verka trevlig eller social i ett större sammanhang.

Jag vill ge några exempel från denna dag. Jag möter en elev som är på väg ut från skolan. I ryggen har han 5-6 likasinnade, som alla har gått den misslyckade vägen: den väg som innebär åtgärdsprogram, missade lektioner, doften av rök i sina kläder, känslan av att inte passa in. Framtiden är oviss, men nu lever dem, och det går sådär.

Han spottar på golvet inomhus, och när han möter mig undviker han ögonkontakt och låtsas som om ingenting har hänt. Han vill omöjligen tappa ansiktet inför sin kompisgrupp, och då är mina vuxentakter (att torka upp spottet ögonabums) knappast ett alternativ.

På bussen hem sitter två grabbar och snackar högt och brett om allt, men mest inget. Substansen i samtalet finns knappast. När en annan kille går av bussen, som precis när han går förbi gör highfive med de två grabbarna, får bara några sekunder senare, precis innan han ska gå av bussen,  en avbruten penna kastad i nacken av en av grabbarna. Killen som kastar hö-hö:ar nöjt och grabbarna fortsätter det ytliga samtalet. Vad de som inte jobbar med ungdomar tänker är svårt att gissa sig till, men hade en av dem varit sommarjobbsansvarig kanske han eller hon inte som första tanke tänkt: "Ja, han ska jobba hos oss i sommar." Det är detta som är ett problem, tänker jag. En del ungdomar saknar känslan för vad man "kan" göra i skolmiljö, och vad man kan göra i allmänhetens gytter. Ett kompisbeteende på ena stället blir ett märkligt och diskvalificerande beteende på ett annat.

Därför tror jag att en del ungdomar får problem, när beteendet diskvalificerar dig.




onsdag 5 mars 2014

35 år ung

Nu ska sovas.

En del dagar är bättre än andra. God natt.

tisdag 4 mars 2014

Det är svårare att bli arg på söta barn

Vår lilla dotter är både söt och envis.

Jag har ikväll fått se den sidan av henne som hon förmodligen fått från sin mor: en stark envishet gällande att inte sova. När frugelugan kommer hem vid niotiden på kvällen möts hon av en liten tjej som håller Pippi under den ena armen och snutten under den andra. Vi inledde nattningen halv åtta, men sen tog det tvärstopp. Det känns alltid svårt att bli arg eller irriterad på henne, då jag blir borttrumfad av hennes barnsliga och oskuldsfulla charm. I stället valde jag att låta tårar rulla ner för mina kinder framför tv:n tillsammans med dotra en kort stund då Jill Johnson och Kristian Gidlund delade tankar i Jills program "Jills veranda."

Kristian Gidlund, en tänkare av stora mått. Att hans blogg var omåttligt populär förstår jag fullt ut. Jag följde själv en del av hans inlägg, och jag blev tagen av hans klara analyser och djupa funderingar. 

Och nu sover dottern sött.

måndag 3 mars 2014

Semla, en mycket trevlig sak att mumsa på!

Hatten av!

Ja, så åt jag semla förr i tiden: Jag tog alltid av locket, slukade det för att inte få florsocker kring munnen och gav mig därpå på grädden. När all grädde var borta var det bara att ge sig på mandelmassan och sist bullen. 

Hur brukar du göra? 

I morgon är det Fettisdag, och då går semlorna åt som smör i solsken. Jag förstår det. Därför firar jag med in andra bulle innan jag går och lägger mig. 

Hepp!


söndag 2 mars 2014

Dag 2/100: Sportlovets lov

Det är spännande med sportlov och årets vecka levde upp till sitt namn.

Tisdag: Halvvasan, 45 kilometers plåga. Jag hade förberett mig med ca 7 kilometers skidåkning innan och jag trodde att innebandyn gav mig fördel där i spåret. Jag hade fel. Jag får skärpa mig till nästa år! Samtidigt grymt imponerad av frun som körde uppför i alla backar med ett rasande tempo!
Onsdag: innebandyträning, en jobbig sådan med för få medspelare och tråkig stämning på bänken. Storstryk är också en form av träning. Mentalt.
Torsdag: Skridskoåkning i drygt en timme med sönerna. Kul att se, nya muskler aktiverades.
Fredag: Lekland i Falun. Soft.
Lördag: Badhusbesök, inte särskilt tungt. Det gröna röret gick väldigt fort!
Söndag: Vilodag med sikte på Vasaloppet, där en norrman tappade orken totalt och en annan vann alltihopa. Imponerad av att man får ihop Vasaloppet över huvud taget, fascinerad över att sändningen gick så bra utan Pops, men med Moraeus. Kul kille, det där, med ett hyfsat bra ansiktsigenkänningskoll från förr.

Ja, jag lovar: Jag ska få en bättre tid nästa Halvvasa.

Dag två: I Vasaloppets kämpaspår

Jag ser en indier bli intervjuad i Vasaloppet.

Han är den förste indiern genom tiderna som kör, och han gör det för att klara av större utmaningar i livet. Jag tycker Vasaloppsarrangörerna har gjort ett fantastiskt jobb, även om plusgrader har gjort sitt bästa för att förstöra. Jag testade själv Halvvasan i år och har fortfarande träningsvärk. Alla som genomför ett Vasalopp är sina egna hjältar. Jag siktar på Halvvasan även nästa år, och då ska jag vara betydligt mer förberedd! Andre Pops fick åka till BB istället för att leda dagens sändning. Den resan tar ju circa 9 månader, och vilken häftig resa sen!

Må bäste indier vinna.

lördag 1 mars 2014

Mello 14

Något knas är det med årets melodifestival.

Sällan har väl så många mindre bra låtar varit uppe och nosat på en plats i finalen som i år? När sen Nour (framför allt) inte riktigt lyckas nå fram till mitt humorhjärta, då blir det problems. Jag uppskattar Anders torra humor emellanåt, men Tiffany går bort. Nåja, nu är det bara finalen kvar! Jag tror att vi kommer få se en otippad vinnare. Kul att få höra Danmarks vinnarinna, och vi kan vara helt säkra på att Sverige slipper arrangera ESC 2015. Allt annat vore ett mirakel.

Dag 1: bland lovets barn

Att simma är också en konst.

Vi ska bada i Aqua Nova idag. Det är viktigt med vatten. Vi förstår knappast hur viktigt det är med detta blöta och tillgången till rent vatten. Det finns fortfarande länder där jakten på rent vatten är en del av den dagliga kampen för överlevnad. Det är därför jag är med i IK Livsnerven, en organisation som borrar efter rent vatten i tex Sudan! --) www.iklivsnerven.se 

Barnen uppskattar att vara lediga från skolan och det är roligt att busa tillsammans med dem! De klarar alldeles utmärkt att spela spel, och senast spelade spel är schack. Där känner jag att jag blir alldeles matt! 

#blogg100 #dagett #simma

fredag 28 februari 2014

Halvvasan vs Mello 14

Jobbigt värre!

Jag och frugelugan anmälde oss till Halvvasan dagen efter att man kunde göra det förra året. Vi tänkte att vi skulle förbereda oss väl och flyga fram de 45 km som Halvvasan innebär. Så blev det inte. Jag förlitade mig alltför mycket på min grundkondition från årets innebandy men det visade sig finnas muskler som inte används på en plan jämfört med i spåren. Jag tog slut efter ca 10 km efter att ha öppnat optimistiskt. Jag har en inte alltför energisparande åkstil. Det resulterade i att resten av resan blev riktigt jobbig och där snittfarten blev under 10 km/h. Skräp. 

Årets melodifestival har ur många aspekter inte varit klockren. Roligt att någon jag känner var med i år (Ida i fjärde deltävlingen) men annars har ju Nour inte levererat i närheten av förra årets succépar. Lägg därtill ett förmodat röstfusk så är ordet fiasko inte långt borta. Mitt förslag: inför en 1000-hövdad jury som så få som möjligt känner till. Ta in den internationella juryn igen. Och ändå sitter jag där och kollar på andra chansen i morgon!


häst från Dalom