Orsa, hur var namnet?

Nu är innebandysäsongen till ända!

En tapper skara åkte upp för att möta seriesegrarna i den norra division 5-serien. Det blev en jobbig match där de höll ett högre tempo än oss då de var fler i laget. Domarna dök aldrig upp, men en yngre kille fick döma matchen själv, och det gjorde han med den äran! Ok, 11-6 blev det ifall du funderade! 

Det känns som om jag och frugan knappt är hemma samtidigt? Hon reser en del i sitt jobb, och jag ska iväg i helgen. Nåja, sommaren är snart här!

Barnuppfostran - vilket jobb!

Att uppfostra barn är ingen lek.

Det är väl som vanligt: innan man själv befunnit sig i en situation kan man ha ganska många idéer om hur det borde vara, och sen när man väl är där så ställs allt upp- och ned! Att kommunicera med sin fru är väldigt viktigt så att man kör samma linje i relation till sina barn. Gör man inte det kommer barnen garanterat spela ut en, för att vinna kortsiktiga vinster i form av att få ta två glassar i stället för en , besöka kompisar längre tider än vad som är sagt från början, spela TV-spel lite längre än vad som kanske är nyttigt, osv.

Att vara konsekvent är inte bara enkelt, men det är förmodligen mycket värt i det lite längre loppet. Jag kände när vår första son var runt två-tre år att vi ställde ganska höga krav på honom gällande en del saker. Vi märkte att vi gjorde det utifrån att han hade ett väl utvecklat tal tidigt, och förstod väldigt väl vad vi sa till honom. Samtidigt tror jag att vi ska förhålla oss även till små barn som om de förstår - för det gör de! Jag har ibland fått frågande blickar när jag har pratat med ett väldigt litet barn som om det förstod vad jag sa, men de är ju experter på dialog och att möta en annan människa! Call and respons...

Det blir känsligt när man ger sig ut på djupare vatten och ska försöka att umgås med människor som inte alls delar ens egen syn på varken barnuppfostran eller rutiner. Då är risken överhängande att man får bita sig själv i tungan några gånger för att inte verka som någon form av låtsasexpert (vilket jag absolut inte är) eller förståsigpåare. När man sen är lärare är ju risken överhängande att man ser en elev swischa förbi från någon tidigare årgång som man har haft! Det är ju inte bara en positiv sida av läraryrket! Då vill jag bara passa på att säga i förbifarten: Ge inte ditt barn ett namn som slutar på -Y. Det är upplagt för problems. ;)

Dagny kanske fungerar, men Jimmy, Ronny, Conny, Lenny, Sonny, Johnny och Ponny kan ligga i farozonen för ett ökat antal träffar med skolans rektor... ej vetenskapligt bevisat, men nästan!

Och nej, uppfostran tar aldrig slut. Nedfostran är inget jag rekommenderar.

Lotta Engberg rules!

Jag har sett Lotta Engberg både på SVT och TV 4 ikväll.

Jag uppskattar ju Babben som person och humorista. Hon ställer bra frågor och har ett schysst förhållningssätt till sina gäster. Det känns avslappnat och bra. 

Ikväll var det Lotta Engbergs tur, och det är ju riktigt skoj att se de galna scenerna från "Kär och galen" när det blivande brudparet ska spela minigolf för att vinna en bil. Hysteriskt kul!

Några sekunder senare dyker Lotta upp i TV4:s Lets Dance och gör inte bort sig på dansgolvet. Hon har många strängar på sin lyra!

Jag hade förmånen att träffa Lotta under en av de många Diggiloo-turnéerna som gick av stapeln några somrar i början av 2000-talet. De besökte Avesta Motorstadion, och jag skulle vara med och köra i den lilla kören som skulle finnas med i bakgrunden under den första akten av showen. Det var en strålande sommardag, och vi var där några timmar innan allt började.

Lotta ledde uppsjungningen, och efter en kort stund stannar hon upp och tittar på mig och utbrister: "Du är väldigt lik Rickard Herrey"! Nåja, det var kul att hon sa det, men hon var inte först, då jag kanske hört det 10-talet gånger innan av olika personer. 

Efter en bensträckare och i väntan på att det skulle dra igång strosade jag omkring inne på området. Lotta kommer gående och ser mig. Då säger hon: Följ med mig! 

Jag knallar med, och hon tar mig med in på stora scenen där Lasse Holm sitter i sin ensamhet och tränar inför något stycke han ska spela.  Lotta säger: "Lasse, titta här!" 

Lasse tittar upp på mig. Han skrattar till och utbrister: "Ja, det var verkligen likt!" och fortsätter spela efter ett kort samtal med mig och Lotta kring bröderna Herrey. 

Jag har varken förr eller senare känt mig som ett utställningsobjekt som jag gjorde då, men jag bjuder på det, för det känns som en rolig story att berätta för er bloggläsare... och mina barnbarn.

Nu nynnar vi alla på Buggalo Dansa Rockenrolla!

Deklarerat och klart!

Du kan deklarera nu om du vill!

Jag valde att nappa på möjligheten att deklarera via nätet alldeles nyss, och jag uppskattar verkligen systemet med E-legitimation! Vad smidigt det är! Du kan också göra det fr.o.m. idag om du vill på Skatteverkets hemsida. Som vanligt så är det ganska många siffror som jag inte känner mig helt insatt i, men det brukar ju fungera att läsa igenom och OK:a. Jag har personligen inget företag eller någon avlägsen gård någonstans, men jag förstår ju att det kan vara lite klurigare då med allting. Det räcker med att studera frugelugan hur hon gör!

Idag är vabbdag fyra i (o)ordningen, och därmed fördubblar vi antalet vabbdagar på en vecka i relation till vad vi haft de senaste två åren. Det är smällar man får ta, helt enkelt.

Nu ska du få en räkneuppgift: Hur många fler kronor skulle den svenska staten ha till förfogande i skattkistan om varje svensk avstod från att köpa en svart tjänst á 1 000 kr på ett år? 

Att vilja vara unik - kolla på låsens färg!

Kon har fyra magar - och jag en.

Nej, det är inte OK med magsjuka.

Bara ordet kan få den mest hårdhudade att blekna och försiktigt hasa sig bort från det sammanhang där ordet används. Man vet vad det kan innebära, och alla alternativ känns så otrevliga så man gör nästan vad som helst (käkar vitpeppar, reser till Rhodos eller stänger in sig i ett förråd) för att slippa drabbas av magsjukan med stort M. Min kära familj har testat lite olika varianter de senaste dagarna, och det är väl ingen höjdare egentligen? Igår trodde vi att vi kunde få skicka i väg en av sönerna till skolan, men då lillbrorsan spydde IGEN så blev det avskrivet ögonabums.Vi tillämpar 48-timmarsregeln, vilket inte alla gör, så klart, då det inte skulle snurra på samma sätt då på våra förskolor och skolor eller arbetsplatser. Jag har hållit mig utanför, så jag agerar lite allt-i-allo kan man säga... en form av lakansbytare, svabbsvingare och matlagare!

Jag har genom mitt liv varit enormt förskonad från denna åkomma som börjar på M under många år. Min mor påminner mig om att jag kanske aldrig varit sjuk över huvud taget som barn, och det kanske berodde på att jag var ute ofta, åt bra, och tränade fyra-fem gånger i veckan, spontant eller uppstyrt. Det tror i alla fall jag!

Jag fortsätter att våga vägra M-ordet. Och jag är glad att jag inte är en ko.

tvspeleri, tvspelera!

Jag fick ett Nintendo 8-bits när jag fyllde 10.

Jag minns hur kul jag tyckte det var med Super Mario Bros och att spela tennis. Grafiken var ungefär lika bra och tydlig som en bild tagen i flykten från alltför långt avstånd, men spänningen fanns ändå där! Jag började spela med en patenterad fingersättning utan tummen, då jag spelade med pekfingret och långfingret i stället. Zelda, Link, Ice Climber, Snake, rat´n roll, Track & field... listan kunde göras lång! 

Senare i livet blev jag själv förälder. Våra barn fick en XBOX 360, och den revolutionerade/saboterade våra barns skärmtider med råge. Vi har satt gränser, och de håller vi stenhårt på under skolveckan: en skärmtimme/dag. På helgerna är friheten större, men då gör vi mycket annat också. Ja, skärmar är en del av vår familjs vardag, men det är väl framför allt jag som uppskattar detta mest. Att få sitta och spela golf eller fotboll på tv-spel är väldigt roligt, och det är inte svårt att få några timmars spänning att swischa iväg. Att få till ett bra golfslag kräver en del, och avvägningen att välja rätt klubbor och anpassa sig efter vindar och svårigheter har faktiskt gjort mig till en bättre golfare på riktigt! Jag har inga bevis, men jag tror faktiskt att det bidrar, framför allt i samband med puttar!

Min älskade mormor var en lärarinna av den gamla skolan, och jag kommer aldrig glömma när jag fick ett tv-spel av henne, som hette Anticipation. Det var ett spel där man skulle lära sig engelska glosor och fraser. Jag tyckte det var roligt, men nu för tiden känns det som om alla Appar fyller samma behov: att kombinera lust och ny kunskap.

Så... vilket tv-spel spelade du senast?

Hål 12 på Avesta GK, där jag i somras en vacker sommarkväll var två decimeter från Hole-in-One. Inte ens nära, på ett sätt, väldigt nära på ett annat.

Slutspelsskägg och skumma sporter

Jag har slutspelsskägg lite då och då.

Det är väl alltid slutspel någonstans tänker jag, samtidigt, som jag avstår från den där halvjobbiga rakningen. Den tar ju trots allt säkert en kvart, och den vill jag inte lägga just nu, inte nu...

Just ikväll är det faktiskt slutspel, och jag multitaskar mellan hockey och innebandy. Jag tror Faluns herrar tar hem årets final (innebandy) och att ishockeyn vinns av Skellefteå igen!

Jag minns när jag skulle raka mig för första gången: det slutade med en mindre form av Stockholms blodbad, då jag inte riktigt hade greppat rakningsriktningar och kindbenskunskap i relation till mitt eget fejs.

Raka benen väntar jag dock med ett tag till.

Backhoppningsfrossa!

Jag förstår inte hur man kan satsa så mycket på en aktivitet som så få utövar. 

Ja, jag är född i Falun, men det bidrar knappast till min förståelse för den enorma summa pengar som placeras i renoveringar av Faluns hoppbackar inför nästa års VM. Visst medhåll får jag härifrån.

Jag har stått uppe vid backhoppningsbackarna och spanat ut över iskalla Falunätter i stjärnklar natt. Jag har dagtid kunnat skåda ut över en väldigt stor del av Faluns omnejd, och fascinerats av hur mycket skog vi har i Sverige. 

Jag kan imponeras av män och kvinnor som slänger sig ut med galet långa skidor med hjälm som enda skydd, och med en overall som påminner om en alldeles för grov onepiece i latex. Vad jag förstår är man ungefär 10 meter ovanför backen vid själva upphoppet, därefter följer hopparna backens lutning och kommer närmare och närmare landning. En del hoppare verkar aldrig landa!

Nog minns jag Jan Boklöv, en riktig nytänkare som förändrade sporten för alltid. Han hoppade längst med sin V-stil, men fick stora avdrag för att det var "fult". Man skulle ju hoppa parallellt, det var "snyggt", det!

Ett tankeexperiment: Vad skulle det kosta om man byggde en innebandyhall till varje aktivt innebandylag i Sverige? Om man tycker att den siffran känns en smula hög, varför resonerar man så i Sverige gällande backhoppning?

att skaka galler

Idag har jag suttit i cell. Det var på Arosfortet det hände!

Min syster fyllde 30, och vi tillbringade några timmar tillsammans med hela min familj med respektive genom att springa mellan olika rum och lösa olika mer eller mindre kluriga uppdrag. Jag uppskattade det, även om frustrationen över att ibland vara riktigt nära att klara uppdraget utan succé var överhängande några gånger. Är man tävlingsmänniska så är man!

Jag rekommenderar ett besök, även om man kanske inte ska ha med alltför unga barn. Två timmar flyger iväg relativt snabbt, tycker jag?

Celler kan vara trevliga, helt enkelt!

lätt snöfall över flyttfåglars fjäderskrud

Snopet att det snöar, men det är väl så det ska vara på våren?

Efter en skum vinter där snön knappt behagat närvara, så dyker den upp när man minst anar det. Jag gillar snö, och slowmotionsnöfall kan vara något av det mest rogivande jag vet! Idag har det varit en bra dag!

Lektionerna flöt på, och jag kände mig glad , upprymd och tacksam över att få ha ett jobb med massa sköna elever som tänker och klurar mycket. Det finns hopp för mänskligheten! 

Dagens tråkigaste: en skola brann ner i morse i grannkommunen Hedemora. Enormt tråkigt för elever och personal, tråkigt för kommunens ekonomi, och mest synd om den eller de som trodde att det var OK att fjutta på.

Dagens roligaste: Att få spela piano till barnkören Shalom och se dem dansa och sjunga. Det är väldigt rolig avslutning på arbetsveckan!

God natt, kamrater!

att vara tyst är en konst

Jag lackar ur på en grupp jag har i skolan.

Nej, det är inte hela gruppen. Det är en trevlig grupp, men det finns 5-6 elever som tycker att det är OK att snacka mycket, framför allt under genomgångar. Det håller inte jag med om. Varför ska de elever som aldrig pratar vid fel tillfällen få ha brus i sina öron och begynnande huvudvärk efter en skoldag? 

Det mest sorgliga är egentligen inte det onödiga pratet i sig, utan bristen på självinsikt och förståelse för att man faktiskt gör något utan att man tänker på det. 

Nej, jag vill inte ha absolut tystnad i den svenska skolan. Jo, jag tycker att det är bättre att vi turas om att lyssna på varandra.

vårtecken

Nu är det snart vår både i känsla och i temperatur!

Precis när den sista Vasaloppsdeltagaren har krupit över mållinjen så byter Sverige årstid!

Klassiska vårtecken:

• grus på cykelvägen
•  tussilago
• människor som syns utomhus
• motorcyklar
• hormoner
• billiga skidor på REA
• sparkar som står utanför hus
• cyklar som pumpas
• kaffedrickande utomhus
• människor som står blick stilla och blundar
• förkylningar
• shorts
• badpremiär
• slutspel i ishockey
• inledning av fotbollsserierna

Vad har jag glömt, tycker du?

Gräsänkling & slagskott

Jag har aldrig kunnat skjuta.

Jag har inte skjutit en puck särskilt hårt någon gång i livet. Jag blir väldigt imponerad av att man på skridskor kan få iväg en liten gummi trissa i 150 km/h utan att göra en värstingvurpa! Jag tänker på leksingen Hersley som återigen har bombat in en puck i mål från blålinjen. Det kan knappast vara skönt att rädda pucken ens med plock, tänker jag?

Att skjuta med gevär eller pistol eller någon form av maskingevär är inte heller något som lockar över huvud taget. Jag kommer aldrig minnas känslan av och minnet från mönstringen när jag berättade att jag ville söka vapenfri tjänst. Jag fick som svar att jag inte var tvungen att lämna in den blanketten, då det fanns stora planer på att göra mig till plutonsbefäl i någon avlägsen del av Sverige. Jag lämnade in blanketten i alla fall, och fick då hamna i utbildningsreserven, då de vapenfria platserna hade "tagit slut". Det gjorde mig inget!

Men jag skulle nog ha tyckt att det vore kul med vapenfri tjänst!

Innebandy och kvällsglass

Innebandybollen har 26 hål.

Jag har spelat innebandy många år av mitt liv, och jag uppskattar sporten mycket. Den bygger på spelförståelse, bollkunnande, lagspel, koordination,etc. Att vara en del av ett lag är väldigt givande! Jag är en spelare som i stort sett aldrig blir utvisad, då jag prioriterar sportslighet. Som back blir man inte jätteimponerad av onödiga utvisningar som gör att man får släppa in mål i boxplay.

Bollen är rund!

Livets ord - Du har oss i våra hjärtan

Nej, det här inlägget ska INTE handla om Ulf Ekman och katolicism.

Jag tänker mer på vad ord kan påverka vår värld, och hur ord kan bli så hotfulla eller underbara att de verkar äventyra länders hälsa och heder. Vi har fått läsa idag om en svensk man som var på fel plats vid fel tillfälle och i fel stad.  Enligt honom själv var han i rätt stad och i rätt syfte - att berätta för hela Världen om vad som pågår på platser där terror har sitt fäste. Till minne av en mycket skicklig reporter så vill jag säga att jag uppskattade Nils Horners sätt att förmedla doften och känslan av ett land och en situation trots att jag aldrig varit där.

Min son som är 6 år sa idag att vi skulle skriva "Du har oss i våra hjärtan." i ett födelsedagskort. Vi ville uppmuntra hans mor (vilket även är min fru!)på sin födelsedag. Varifrån han fick de orden vet jag inte riktigt, men jag skrev som han sa!

Ord är inte bara en munrörelse eller stämbands vibrationer. Ord är vapen som avfyras varje sekund, året om, och åsamkar skada, förståelse, ilska, glädje och allt det som våra liv någonsin kan innehålla.

Livets ord - våra ord.

Masar & lastbilstutor kan båda orsaka tinnitus

Leksand åkte på däng mot HV71.

Skrämmande nog så avgjorde en korkad armbågstackling möjligheten för Leksand att äta ikapp försprånget, och inte blev det bättre av att en viss Jämtin avgjorde det hela... Jag tror fortfarande att Leksand kan vinna två hemmamatcher, men det får bli en match i taget.

När jag skulle åka hem från arbetet idag med den gratiserade busstrafiken som jag delar med några hundra ungdomar, då hände en intressant sak: en liten Audi utrustad med överdrivet stark tuta som hämtad från någon bautastor lastbil tutade på några ungdomar som , som vanligt, drog benen efter sig då de ska korsa den livsfarliga huvudvägen genom vår stad. Jag var 150 meter därifrån, men kraften var enorm på tutan, då jag upplevde ljudet som väldigt starkt. Vad gjorde då inte ungdomarna?! Finns det några bestämmelser kring hur stark en tutsignal får vara i vårt kära avlånga land?

För övrigt anser jag att våren är fantastiskt trevlig... och idag öppnade golfranchen. FORE! Jag ser fram emot jakten på ett lägre handicap. 

Gävle, en del av Sverige

Idag fick svärmor besök av mig och  min familj.

Det är alltid trevligt att åka till Gävle och träffa svärmor. Ja, man vet att man blir väl omhändertagen och att man kan komma som man är utan att göra sig till. Så tror jag inte alla ser på sina svärmödrar! Jag har en del av livet bott i Gävle, närmare bestämt från det att jag var ett till fyra år. Vi höll till på Zickzackvägen 47G, vilket förmodligen inte var Gästriklands mest raka gata.  Jag kom bort mig en gång när jag skulle ut och leka, och då frågade en dam mig om var jag bodde? Jag hade ju full koll på läget, och berättade att jag bodde i det vita huset (vilket exakt alla hus var i området kring Sätra). Det löste sig dock väl, verkar det som.

För övrigt hållet jag på Leksand i ishockey, dricker kaffe oavsett märke och tycker att Furuviks vietnamesiska hängbukssvin var en bra start på livet.

Undo, min egen hyllning.

Nog finns det saker man ångrar här i livet. 

Grattis Sanna. Det här blir min hyllning till dig!

Den spanska tystnaden

Det är sällan så tyst i ett klassrum som när 

det är skriftligt prov.

Den svenska skolan älskar prov. Hur ska man annars förklara att niornas vår består av nationella prov i 5 eller 6 olika ämnen med olika delar, och där man lägger ner ca 80 lektionstillfällen som förberedelse inför dessa prov? Någonting får mig att tro att det kan påverka kvaliteten på undervisningen, samt inriktningen av densamma. Det som annars är en av få faktorer där läraren egentligen är fri att välja mellan stoff och undervisningsmetod, lektionen och dess innehåll, blir snarare uppstyrd och klart inriktad mot att genomföra de nationella proven så smärtfritt som möjligt för alla inblandade. Detta kräver förberedelse! 

Jag har egentligen ingenting emot att eleverna får visa sina kunskaper på olika sätt, bland annat genom skriftliga prov. Däremot blir det lite för mycket fokus på resultat och provhets och mindre fokus på lusten att lära sig något och att utveckla sina förmågor.

Skulle den svenska skolan klara sig lika bra utan nationella prov?

Dag 6: När beteendet diskvalificerar dig

Jag umgås med hormonstinna ungdomar varje dag.

Jag är inte riktigt säker på att jag förstod att det var så mitt liv skulle bli när jag 19 år ung beslutade mig för att bli lärare. Jag har snart gått om högstadiet tio år i rad, och jag tror att det kommer bli många gånger till. Vilken förmån att få se Sveriges framtid på nära håll: elever som vill, kan och vågar.

Jag har lagt märke till en kategori elever som utmärker sig gång på gång, och det är de elever som behåller samma negativa beteende som de har i klassrummet och skolkorridoren, som de sedan tar med sig ut i bussen och gågatan i den lilla staden där jag bor. Känslan att hålla uppe en rå, eller vänskapligt socialt accepterad norm som kanske inte alltid förknippas med trevligheter, väger tyngre än att verka trevlig eller social i ett större sammanhang.

Jag vill ge några exempel från denna dag. Jag möter en elev som är på väg ut från skolan. I ryggen har han 5-6 likasinnade, som alla har gått den misslyckade vägen: den väg som innebär åtgärdsprogram, missade lektioner, doften av rök i sina kläder, känslan av att inte passa in. Framtiden är oviss, men nu lever dem, och det går sådär.

Han spottar på golvet inomhus, och när han möter mig undviker han ögonkontakt och låtsas som om ingenting har hänt. Han vill omöjligen tappa ansiktet inför sin kompisgrupp, och då är mina vuxentakter (att torka upp spottet ögonabums) knappast ett alternativ.

På bussen hem sitter två grabbar och snackar högt och brett om allt, men mest inget. Substansen i samtalet finns knappast. När en annan kille går av bussen, som precis när han går förbi gör highfive med de två grabbarna, får bara några sekunder senare, precis innan han ska gå av bussen,  en avbruten penna kastad i nacken av en av grabbarna. Killen som kastar hö-hö:ar nöjt och grabbarna fortsätter det ytliga samtalet. Vad de som inte jobbar med ungdomar tänker är svårt att gissa sig till, men hade en av dem varit sommarjobbsansvarig kanske han eller hon inte som första tanke tänkt: "Ja, han ska jobba hos oss i sommar." Det är detta som är ett problem, tänker jag. En del ungdomar saknar känslan för vad man "kan" göra i skolmiljö, och vad man kan göra i allmänhetens gytter. Ett kompisbeteende på ena stället blir ett märkligt och diskvalificerande beteende på ett annat.

Därför tror jag att en del ungdomar får problem, när beteendet diskvalificerar dig.

35 år ung

Nu ska sovas.

En del dagar är bättre än andra. God natt.

Det är svårare att bli arg på söta barn

Vår lilla dotter är både söt och envis.

Jag har ikväll fått se den sidan av henne som hon förmodligen fått från sin mor: en stark envishet gällande att inte sova. När frugelugan kommer hem vid niotiden på kvällen möts hon av en liten tjej som håller Pippi under den ena armen och snutten under den andra. Vi inledde nattningen halv åtta, men sen tog det tvärstopp. Det känns alltid svårt att bli arg eller irriterad på henne, då jag blir borttrumfad av hennes barnsliga och oskuldsfulla charm. I stället valde jag att låta tårar rulla ner för mina kinder framför tv:n tillsammans med dotra en kort stund då Jill Johnson och Kristian Gidlund delade tankar i Jills program "Jills veranda."

Kristian Gidlund, en tänkare av stora mått. Att hans blogg var omåttligt populär förstår jag fullt ut. Jag följde själv en del av hans inlägg, och jag blev tagen av hans klara analyser och djupa funderingar. 

Och nu sover dottern sött.

Semla, en mycket trevlig sak att mumsa på!

Hatten av!

Ja, så åt jag semla förr i tiden: Jag tog alltid av locket, slukade det för att inte få florsocker kring munnen och gav mig därpå på grädden. När all grädde var borta var det bara att ge sig på mandelmassan och sist bullen. 

Hur brukar du göra? 

I morgon är det Fettisdag, och då går semlorna åt som smör i solsken. Jag förstår det. Därför firar jag med in andra bulle innan jag går och lägger mig. 

Hepp!

Dag 2/100: Sportlovets lov

Det är spännande med sportlov och årets vecka levde upp till sitt namn.

Tisdag: Halvvasan, 45 kilometers plåga. Jag hade förberett mig med ca 7 kilometers skidåkning innan och jag trodde att innebandyn gav mig fördel där i spåret. Jag hade fel. Jag får skärpa mig till nästa år! Samtidigt grymt imponerad av frun som körde uppför i alla backar med ett rasande tempo!

Onsdag: innebandyträning, en jobbig sådan med för få medspelare och tråkig stämning på bänken. Storstryk är också en form av träning. Mentalt.

Torsdag: Skridskoåkning i drygt en timme med sönerna. Kul att se, nya muskler aktiverades.

Fredag: Lekland i Falun. Soft.

Lördag: Badhusbesök, inte särskilt tungt. Det gröna röret gick väldigt fort!

Söndag: Vilodag med sikte på Vasaloppet, där en norrman tappade orken totalt och en annan vann alltihopa. Imponerad av att man får ihop Vasaloppet över huvud taget, fascinerad över att sändningen gick så bra utan Pops, men med Moraeus. Kul kille, det där, med ett hyfsat bra ansiktsigenkänningskoll från förr.

Ja, jag lovar: Jag ska få en bättre tid nästa Halvvasa.

Dag två: I Vasaloppets kämpaspår

Jag ser en indier bli intervjuad i Vasaloppet.

Han är den förste indiern genom tiderna som kör, och han gör det för att klara av större utmaningar i livet. Jag tycker Vasaloppsarrangörerna har gjort ett fantastiskt jobb, även om plusgrader har gjort sitt bästa för att förstöra. Jag testade själv Halvvasan i år och har fortfarande träningsvärk. Alla som genomför ett Vasalopp är sina egna hjältar. Jag siktar på Halvvasan även nästa år, och då ska jag vara betydligt mer förberedd! Andre Pops fick åka till BB istället för att leda dagens sändning. Den resan tar ju circa 9 månader, och vilken häftig resa sen!

Må bäste indier vinna.

Mello 14

Något knas är det med årets melodifestival.

Sällan har väl så många mindre bra låtar varit uppe och nosat på en plats i finalen som i år? När sen Nour (framför allt) inte riktigt lyckas nå fram till mitt humorhjärta, då blir det problems. Jag uppskattar Anders torra humor emellanåt, men Tiffany går bort. Nåja, nu är det bara finalen kvar! Jag tror att vi kommer få se en otippad vinnare. Kul att få höra Danmarks vinnarinna, och vi kan vara helt säkra på att Sverige slipper arrangera ESC 2015. Allt annat vore ett mirakel.

Dag 1: bland lovets barn

Att simma är också en konst.

Vi ska bada i Aqua Nova idag. Det är viktigt med vatten. Vi förstår knappast hur viktigt det är med detta blöta och tillgången till rent vatten. Det finns fortfarande länder där jakten på rent vatten är en del av den dagliga kampen för överlevnad. Det är därför jag är med i IK Livsnerven, en organisation som borrar efter rent vatten i tex Sudan! --) www.iklivsnerven.se 

Barnen uppskattar att vara lediga från skolan och det är roligt att busa tillsammans med dem! De klarar alldeles utmärkt att spela spel, och senast spelade spel är schack. Där känner jag att jag blir alldeles matt! 

#blogg100 #dagett #simma

Halvvasan vs Mello 14

Jobbigt värre!

Jag och frugelugan anmälde oss till Halvvasan dagen efter att man kunde göra det förra året. Vi tänkte att vi skulle förbereda oss väl och flyga fram de 45 km som Halvvasan innebär. Så blev det inte. Jag förlitade mig alltför mycket på min grundkondition från årets innebandy men det visade sig finnas muskler som inte används på en plan jämfört med i spåren. Jag tog slut efter ca 10 km efter att ha öppnat optimistiskt. Jag har en inte alltför energisparande åkstil. Det resulterade i att resten av resan blev riktigt jobbig och där snittfarten blev under 10 km/h. Skräp. 

Årets melodifestival har ur många aspekter inte varit klockren. Roligt att någon jag känner var med i år (Ida i fjärde deltävlingen) men annars har ju Nour inte levererat i närheten av förra årets succépar. Lägg därtill ett förmodat röstfusk så är ordet fiasko inte långt borta. Mitt förslag: inför en 1000-hövdad jury som så få som möjligt känner till. Ta in den internationella juryn igen. Och ändå sitter jag där och kollar på andra chansen i morgon!

Blask och tusch i pannan

Att sitta med tusch i pannan kan också vara ett tecken på lycka.

Ja, så ser i alla fall Salma på livet. Hon har precis upptäckt glädjen i att ta av korken på pennan, dra några streck eller dutta dit några prickar, för att sedan komma till det svåraste: att sätta tillbaka korken.

Hon gör framsteg den lilla damen, oavsett om hon råkar rita en del på bordet eller i sin egen panna. Hon inspireras naturligtvis av hennes mer målarvana bröder, men det är kul när barn testar nya saker! Det är inte alltid föräldrar tänker så, det vet jag: när man för första gången gör något som kan verka lite farligt eller vågat så kanske man inte jublar som förälder, direkt. Jag kallar ibland min lilla tjej för "Marodören" då hon har en mycket fingerfärdig förmåga att snabbt dra ner eller råka tappa saker...

Snart stundar Lussebandyn, en satsning på ungdomar i samband med Lucia. Det är en utåtriktad verksamhet där vi satsar på att ungdomarna i vår stad ska få schyssta alkoholfria alternativ till att kunna ha trevligt under luciafredagen. I år är det tolv lag med, och vi samarbetar med Krylbo AIS, vilket känns skoj! Jag ska vara konferencier, och någon form av kvällens guide, och det är riktigt roligt att finnas med i detta, samtidigt som nattsömnen offras med lätthet.

Och nej, jag såg inte en sekund av Nobelfesten. Gjorde du det?

Stuprörstittare i Pisa

I morse väcktes jag av en stuprörstittare.

Om jag ska gissa vilt så var det en hantverkare som råkade åka till fel adress. Han blev nog lika förvånad som jag när han i en becksvart hall fick prata med en sömndrucken pappa, vars lille son öppnade käckt i bara kallingarna.

Nåja, jag lär nog inte se honom alltför många gånger till, så jag släpper denna dags start! 

Dagens skol-snackis är PISA-undersökningen som genomförs varje år i en rad olika länder. Sverige kom inte alltför högt upp, och då ställs direkt sittande regering med framför allt Fp i spetsen inför rätta av allmänheten, av oppositionen i synnerheten. Jag tror knappast att det här handlar om att Björklund skulle behöva stå till svars helt utlämnad, då det är upp till varje kommun att arbeta för högre resultat allaredan! Så här såg till exempel matematiken ut!

Det kanske inte är en jätte-surprise att de elever som går i 6:an idag har fått än mer att tänka på än vad jag hade när jag själv gick i 6:an? Datorer, fritidsaktiviteter, ungdomsgårdar, idrott, etc. drar ju i elevens fritid och tid utanför skolan. För att lyckas med läsförståelse tror jag att man inte ska tänka som min 8-åring: "Det räcker med att jag läser texten en gång på torsdag." Nej, läsförståelse bygger man upp av många övningstillfällen (gärna på ett lekfullt sätt), samt olika typer av texter. Hur många barn läser tidningen (i pappersform eller via datorn/mobilen) idag? Det skulle vara intressant att veta!

Jag tillbringade mitt sjätte skolår i Cochabamba tillsammans med två andra elever. Det var ruggigt rolig erfarenhet, med tillägget att ha sin egen far som lärare i alla ämnen! Det är det inte alla som haft! Jag tycker det gick bra, men det är kanske fortfarande därför jag inte säger "pappa" utan Cocce!

För övrigt lutar det mot att Sverige reser sig i nästa Pisaundersökning...

Vintervilja, köld och hård

Det är inte varmt ute, och då är det inte läge för studsmatta.

Ute på baksidan står en frusen ring. Den vittnar om miljontals spridda småhopp av stora och små. Pinnarna som är fästa i ringen spretar åt alla håll och kanter, likt de orangea pinnar man kan se framåt vårkanten vid sidan om de grusvägar som ännu finns kvar. Det ligger i luften att snön snart har hittat hit, och det känns både bra och dåligt.

Åttaåringen testade sina föräldrars förmåga att säga ifrån igår då han sprang ut med jacka och shorts(!). Han fick vara ute i ungefär en minut innan han fick backning, och då var han irriterad för att han inte fick göra som han ville. Av exakt samma anledning (den egna starka viljan) blev frukosten till en mindre rolig uppsättning av farsen "Sonen som ville spela TV-spel vid andra tider än vad hanses föräldrar ansåg". 

Nåja, det är positivt att pröva sina föräldrar både då och nu, för det bidrar till samförstånd och en närmare kontakt förälder-barn i ett evighetsperspektiv.

Det är ett tag kvar alltså!

Morgon Latte

Underbart med frulle!

Idag vankas innebandy, besök av blivande Egyptenbor, samt den mest populära rätten i Sverige på helgerna enligt allt för Sverige.

Nice.

Föräldraledig Vs Föräldraupptagen

Jag är föräldraupptagen.

Lycklig blev jag när jag läste mitt arbetslags protokoll tidigare i veckan. Högst upp i dokumentet står det en ruta för alla som brukar vara med, men efter mitt namn stod det "Föräldraupptagen". Jag kanske till viss del har nämnt just det ordet för mina kollegor, men väldigt kul att se att de också hjälper mig använda rätt epitet på orsaken till varför jag inte är på jobbet.

Att vara föräldraledig innebär att man är ledig från jobbet för att ägna sig en stund åt att vara förälder, för att sedan återvända till det viktiga -jobbet.

Att vara föräldraupptagen innebär att man är ledig från jobbet en stund för att vara förälder 24/7. Det betyder inte att man enbart den 24 juli är förälder, utan dygnet runt. Vi föräldrar som väljer att vara hemma med våra barn en lite längre tid gör det av olika orsaker, men några av de viktigaste är nog denna:

Vi vill umgås med våra egna barn, se dem utvecklas, se dem göra de där sakerna som barn gör för allra första gången från första parkett. Vi vill vara med vid det där tillfället när barnet för första gången snappar upp ett ord eller gör den där saken de aldrig tidigare gjort. Vi vill vara där och påverka varje sekund av deras vakna tid, med förhoppningen om att just vårt barn ska bli en trevlig människa som säger "tack för maten", ser andra människor, bjuder in andra till att umgås, blir självständiga, tar ansvar för sig själva och ineragerar i ett större sammanhang.

Det är klart man blir upptagen när man jobbar med det! Min önskan är att fler än jag slår ett slag för ordet "föräldraupptagen", så att fokus inte kommer att hamna utifrån en arbetsplats bild av att en kollega 'är borta för att ta hand om sitt eget barn, utan tvärtom: Kollegan AVSTÅR från att arbeta just för att tiden med barnet är viktigare än allt annat. Att få 100 % lön är en "värdslig sak", som Karlsson på Taket skulle säga!

Hjälp mig sprida uttrycket "föräldraupptagen"! Det kan man göra på olika sätt:

• skriva en artikel (som jag tydligen har gjort)
• börja använda ordet i sitt eget vokabulär och ta varje tillfälle att ställa ordet föräldraupptagen som ett alternativ när andra använder ordet föräldraledig (på ett vänligt sätt)
• använda sociala media av olika slag
• uppvakta den svenska språkpolisen... var nu den finns!

Nu måste jag fortsätta med att vara föräldraupptagen!

Jonas Tackerudh, lärare, förälder till tre barn och rumpmas

Fotbollsgale...galan 2013.

Zlatan och Schelin.

De dominerar i sina respektive franska lag (nåja, de spelar i alla fall på fransk mark), och de står för kvalitet på en fotbollsplan. Lotta Schelin har ett häftigt sinne för passningar och avslut, och mr Z gör mål som ingen visste fanns förrän han visade det...

Nu hoppas jag intensivt att Sverige ska slå Portugal inte bara en gång, utan två!

Dalkurd missade att gå upp en division. Skrutt.

Brage åkte ur Superettan. Bra, för man ska förtjäna att vara med i en serie. Det vittnar inte årets spel om.

Jag såg en målvaktsspark nere från eget straffområde som gick i mål i det andra målet! Bra träff, enkelt sammanfattat.

Du-du-du-dunk.

Nej, det här ska inte handla om basket.

Det är så att jag sitter på tåget, med riktning mot Göteborg. Nåja, jag sitter med ryggen mot färdriktningen, så egentligen kan vi vara på väg vart som helst, men min förhoppning är att jag ska vara framme i Götet om någon timme!

Jag sitter i första klass, och det kan vara första gången jag gör det. Vid ett tillfälle som student utmanade jag SJ genom att sätta mig i första klass-vagnen en gång mellan Falun-Avesta. Jag hann inte längre än till Ornäs, innan biljettkontrollanten bad mig att lämna min sittplats, då jag inte hade första klass-biljett. I vagnen satt det en person, så det var knappast platsbristen som skulle föranleda min flytt! Jag satte mig lite demonstrativt precis utanför första klass-vagnen på en fällstol och satt resten av resan och låtsades tråna efter att få sitta kvar på den plats som jag egentligen inte hade rätt till, men som var lagom uppvärmd.

Jag älskar tåg. Jag gillar de plötsliga förändringar det kan bli i en vagn bara av att en person går av eller på. Tvära kast mellan barnfamiljer, ungdomar, äldre. Alla ute på sin egen resa, ivrigt sökande efter rätt plats, rätt färdriktning, plats för väskan, etc.

I sätet framför mitt hittar jag det senaste numret av Kupé, en briljant tidning som jag alltid lusläser, så fort jag får chansen. Jag är en läsare. Inte en läsare av stora tjocka böcker som skildrar Sveriges historia, inte heller den som djukdyker med flit rakt ned i en svensk klassiker bara för att. Nej, jag läser dagstidningar: Expressen, DN, Svd, Dalademokraten, Avesta Tidning. Jag fascineras och förfäras av nutidens nyheter, och det kaos som har dragit fram över Filippinerna är svårt att ta in. Tänk att vindar och regn kan skövla bort hela samhällen och avlämna avtryck som tar år att få bort!

Och mitt i allt gläds jag över att ha fått tre fantastiska barn: Pysslaren, Kramaren och Orienterarinnan. Tre helt fantastiska barn - så olika men ändå lika.
 

Underbara serier!

Ibland inser man inte att man gillar något förrän det är för sent.

Jag följer Big bang theory och det är lite halvjobbigt, då avsnitten börjar 23.00. Jag skrattar många gånger under ett program, då karaktärerna är rejält skruvade med olika personligheter.

I unga år följde jag Rederiet(!) Då det var den enda serien som skickades till oss i Bolivia.

I tonåren följde jag en speedad Will Smith i serien fresh prince in Bel-Air , och mest uppskattade jag hans brors sånginsatser.

Vilka serier har du följt?

Fantastiska höst!

Vackra gula träd omringar mig.

Idag gick jag och dotra nya vägar bortanför bekvämlighetens asfalt. Jag sneddade över sumpmark och fick se en av Avestas storheter, Dalahästen, i ny dager.

Det är så vi upptäcker nya världar, nya infallsvinklar: studerar det vi redan sett från ett annat håll!

Snö?!

Oliwer älskar snö. Jag är inte lika begeistrad, men jag får ju acceptera att det lider mot vinter. I morse passerades minusgränsen, och det kändes! Jag är pappaledig, och det är väldigt häftigt att få se Salmas framsteg från nära håll. Vad mycket idéer man kan ha! Lucas ställer kluriga gåtor och är den enda i familjen som jag delar min intellektuella pappahumor med! Frugelugan har brummat till bokmässan i Götet, och där lär hon knappast bli ensam!

Jag spanar mig sömnig på fransk fotboll. Zzz...latan.

Spy bar...

Nej, där har jag aldrig varit. Men det är sorgligt när barnen har klasskompisar som spyr ena dagen och är tillbaka i skolan nästa. Det gör så klart att andra barn blir sjuka, typ sonen. Vi släpper inte iväg våra telningar förrän det gått 48 h utan symtom.

Usch för magsjuka, och usch för nonchalanta vårdnadshavare.

Begagnat, tack!

Begagnat är bra och skoj.

Jag har alltid tyckt att det varit roligt med begagnatmarknaden. Under i stort sett hela gymnasiet gick jag med olika varianter av svarta kostymbyxor, inhandlade på Myrornas i Avesta. Jag köpte även alla slipsar som fanns, och startade min samling av slipsar som stannade på ca 400 stycken. De donerades senare i livet till någon som tillverkade väskor (tror jag att det var), och det blev nog trevligt mönster på den! Jag hade en period där jag hängde slipsar av liknande kulörer i mitt lilla studentrum i Falun, och det tyckte jag var originellt.

Slipsar kan även användas till pannband, skärp, knyta ihop liggunderlag, etc. Det har jag i alla fall använt dem till, och då och då har jag haft dem i mer seriösa syften, typ bröllop.

När man har semester i Sverige en sån här sommar kan man inte annat än fascineras av de mängder Loppis-skyltar som inbjuder till fynd åt höger och vänster? Jag kanske ska börja sälja snygga Loppis-skyltar...? Det är ju otroligt mycket saker som finns, och som ägaren inte vill ha. Jag själv har kanske ett tusental sådana saker, men det kommer en dag inom inte alltför lång tid där jag absolut ska göra mig av med massa saker.

Vad är det roligaste fynd du har gjort på en loppis? 

Det är dagarna som går, del 1

Jag är föräldraupptagen.

Det innebär att i samma stund som jag skriver det här blogginlägget kommer jag springa iväg ett 20-tal gånger för att se att Lilla Fröken inte ställer till alltför mycket för sig själv eller mig! Det kan handla om att hon klättrar upp i soffan, mumsar på någon upphittad sak, smäller igen en dörr, springer och kastar skor, tar telefonen från sin plats, snor brorsans teckning, etc. Exakt NU vill hon hoppa studsmatta och då går hon fram till baksidans stängda dörr, klappar på rutan och säger: "Mmmba." med bestämd min. Jag frågar: Vill du hoppa studsmatta? Då nickar hon bestämt. Därför blir det studsmatta och hallonfrosseri, både röda och gula hallon finns fortfarande i ätbart skick! Barn är väldigt duktiga på att kommunicera!

Mums.

 

Uti vårsolens glans!

I kväll skulle det kollas på majbrasa, men det blev ingenting!

Brasan kom igång ca en timme efter utsatt tid pga att det regnat under dagen... undrar hur många som var där och såg själva brandstarten?! Inte vi i alla fall, då 5-åringen var trött.

I Uppsala verkar det vara Världens halabalo med traditioner och galna studenter. Plastanksrace, champagnegalopp och forsränning - en galen dag i alkodimmans tecken. Där tycker jag att Avesta gör det bra som erbjuder gratis film till exempel till ungdomar som vill avstå från drickandet!

Jag får börja längta till nästa års valborg, för då ska jag se en brasa... som brinner.

Asfalt i ögat

Förr i tiden, på typ 70-talet, hade man asfalt på husväggarna.

Ja, det hindrade en del vatten från att tränga in i huset. Ja, det hindrade likaså vatten och fukt från att tränga UT från huset. Ingen succé-idé, alltså! Jag ska idag fortsätta det jobb som Frugelugan redan ägnat sig åt - slipa vägg för att få bort asfalt. På med mössa, andningsskydd, hörlurar och skyddsglasögon, sedan är det bara att tidsträkna ca 30 min /meter vägg. Jag har typ en meter kvar, innan det är dax att fortsätta med Isodränplattorna, men jag beräknar vara klar senare idag! Skönt som bara den, för då kan grävar-Daniel fixa tillbaka all jord nästa vecka.

Sverige körde över Tyskland med 8-0 på bortaplan igår, vilket bådar gott inför ishockey-VM. Jag ska spana på Sverige-Norge, vilket kan bli en riktigt intressant match! Norge har slagit både Finland och Ryssland den sista tiden, vilket ger respekt. Det var länge sen jag såg det svenska spelet vara så frejdigt och variationsrikt! Kul att se! Jag tror att de yngre spelarna bidrar till fart och fläkt, och just därför blev Skellefteå svenska mästare i år. Riktigt bra spel i finalen!

För övrigt ska det bli skönt med sommar.

Bland skyttegravar och lasagne

Runt huset ser vi stora jordhögar som påminner om någon form av Himalaya light edition.

Att dränera ett hus har jag aldrig varit med om förr, men det är som vanligt när det gäller hus: den berömda dominoeffekten gör anspråk på att få vara med. Om man börjar rucka på en sten, så vill gärna åtskilliga stenar göra detsamma. Det handlar ju i slutändan om en ny uteplats, planteringar, grässådd, etc. Det kommer alldeles säkert bli kanon i slutändan, men det som gäller för dagen är att frugelugan ska slipa bort asfalt från väggen, jag ska knacka asfaltsbitar och borra upp plattor a lá Isodrän.

Doften i huset består av lasagne, med vilket innehåll låter jag vara osagt. Den senaste tiden har lasagne sagts innehålla både hästkött, griskött, kokött, frukt(?!), blötdjur och inte kött alls. Det är nog säkrast att göra den själv.

För övrigt längtar jag efter att spela golf.

Tysta tårar faller tunga.

Att se sin sjuårige son nedstämd när man hämtar honom från skolan, med tysta tårar rinnandes ner för sina kinder - det unnar jag ingen förälder.

Det handlar om ett för stunden brustet hjärta, där lek och alldaglig uppsluppenhet förbyttes mot smärta och sorg - det är faran med kärleken man kan känna, oavsett ålder. Min älskade son chockade mig och frugelugan när han den andra dagen i skolstartens höst glatt meddelade att han blivit tillsammans med en tjej, "så nu har jag en ny flickvän!" Vi kände oss mycket oförstående till denna händelse, då vi inte visste någonting om den första! Jag som trodde att jag visste allt om mina barn? Icke.

Några veckor senare insåg vi att det fanns någon annan i fokus - en tjej med stort T som sonen höll av mycket. Det har han gjort sedan dess, och jag klandrar honom inte, även om jag under hela mitt eget liv alltid haft stor respekt för saker som "fråga chans" och sådana viktiga saker i unga år. Senast i morse före skolan nämnde han att hon fyllde år, samtidigt som han tummade på några bilder på låtsastatueringar liggandes i köket. Jag frågade om han ville ge henne någonting, han svarade nej.

Att då som ung och förälskad få höra att tjejen man uppskattat så mycket och haft så goda stunder tillsammans med vill att de ska vara vänner, och inte tillsammans, det är inte bara enkelt att acceptera. Inte alls. Hur ska man då kunna fortsätta umgås så där när man bara är två på rasten?

Tysta tårar faller tunga. Och inte bara från en sjuåring som nyss erfarit sin första hjärtekross. I bakgrunden står en far med samma smak av saltstänk  - oförmögen att reparera det som redan sagts - men viss om att påminna om att jag älskar - och står kvar.

Jodå, så att de...

Min mormor sa väldigt ofta just de orden.

Man kan använda dem när orden tagit slut, eller i början av en mening, eller i slutet av en mening. Det är ett mycket användbart uttryck, även om det kanske inte säger så mycket i sig själv? Man får i alla fall lite extra betänketid över vad man ska säga härnäst.

Jag har genom mitt liv stött på diverse uttryck och egenheter som egentligen bara har som syfte att få lite mer betänktetid. Exempel som: Öh, Mm, What, Aha... ger oss alla några sekunder till, för det är väl ofta vad våra hjärnor behöver?

Vilka ord eller knep använder Du för att få de där extra tiondelarna i betänketid?

Vagngång

Undrar hur många mil alla vagnföräldrar går på en dag?

Om vi skulle kunna ta tillvara den energin och omsätta i uppvärmning av hus och lägenheter, det skulle vara grejjer, det!

Nu ska jag ut och spatsera på byn. Salma kommer verkligen inte till ro inomhus, och då är det bara att gilla läget. Sol och runt nollan på termometern hjälper ju ändå till att ge en skön känsla.

Sovmorgon, goodbye

Barn vet inte vad som skiljer vardag från helg.

I alla fall inte gällande hur länge vi som vuxna i huset vill sova på helgen. Jag uppskattar inte tidiga mornar, inte alls. Nåja, denna dag innehåller kalas, Mello och lekpark.  Jag uppskattar "You" och hoppas den vinner!

Ålderdomens smygande steg...

... har jag ännu inte börjat ta.
Däremot har jag blivit lite äldre idag! Det har inneburit paket, tårta, mat, sång, frukost på säng... en kanondag. Tack för alla grattiseringar!

Färger i en vind

Det var kul att se att "You" gick vidare igår!

Jag tycker den är något indianinspirerad av dansarna och tonerna, men det gör mig ingenting: jag har bott i indianland i tre år. Det var kanske den mest overkliga men samtidigt mycket verkliga delen av min uppväxt i Bolivia.

Att Peter Jöback ska uppträda på Broadway i form av Fantomen på operan, det är riktigt stort. Jag har följt honom sen han i lila pyjamas deltog i Melodifestivalen och kom näst sist, om jag inte missminner mig? Det har gått bättre sen dess...

Jag tycker Gina och Danny har gjort en mycket god insats som guider genom Mello-hysterin. De har kombinerat rappa skämt med strålande sånginsatser, och det var kul hur de battlade mot de irländska klonerna!

... och vinnaren är... mannen bakom den brinnande flygeln eller den japaniserade ynglingen.

Borta med vinden

Borta i en annan del av Sverige.
Jag lyssnar på damernas 3-mil, och gissar på norskt, som vanligt. Vi möter de totaldominerande Smedjebacken om en stund i div 5, men ur ett sportsligt synsätt är de en katastrof. De har ingen uttalad tränare, ingen förebild på plan i form av sin kapten, och en kollektivt gnällig inställning till typ alla domslut som inte går deras väg. Lägg till att de har en snittålder som är minst 10 år mer än alla andra lag, så inser man att det finns att jobba på i den här föreningen. Det är min privata åsikt.

desperat kaffesug

Ibland blir jag desperat efter morgonkaffe.

Det kan ta sig märkliga uttryck:

• jag åker i ett halvgroggy tillstånd till mitt jobb där kommunen sponsrar med en kaffemaskin med Fairtrade-kaffe. Där kan man välja och vraka mellan smaker och varianter, men allt som oftast tar jag en stor kaffe eller en mer chokladvariant i form av Wiener Melange
• jag micrar kaffe från gårdagen för att jag snabbt ska få i mig den bruna vätskan
• jag skyndar mig att sätta på 4 koppar kaffe som kan vara slut före frukost

Jag kommer dock aldrig bli så desperat som min polare som gjorde lumpen. Hade berättade skrämmande historier om hur han tuggade pulverkaffe, sittande i en bandvagn... desperat, men förståeligt, enligt mig!

Påtår, någon?!

En liten bit i taget

Vi har alla varit där... i början av vår utveckling.

Det är galet egentligen hur mycket vi kan göra om vi vill.

Doppelsilfver

Att ta två silver på samma dag i skid-VM, det är starkt!

Jag gläds med de svenska skidframgångarna. Jag har tillbringat en hel del tid framför TV:n dagen till ära, dels för att jag inte kunde göra så mycket annat (sjuk dotter som gillar bli buren på), dels för att mitt idrottsintresse är stort...

Amerikanskorna var grymma tillsammans, och mest impad blev jag av den amerikanska tjejen på 5:e sträckan (av sex) som tappade en stav, men som fortsatte åka lika snabbt ändå! Coolt.

All heder till Tina Maze som redan säkrat den totala världscupens seger, trots att det återstår ganska många tävlingar... väldig bredd hon visar upp i år! Nåja, det blir lite lättare när Vonn är skadad, men i alla fall?!

Zlatan spelade uselt i 91 minuter, sen gör han mål. Det kan inte vara kul att vara i motståndartlaget då. Beckham gjorde sitt första inhopp, gjorde några bra bollar och fanns med i uppspelet till det som blev Zlatans långt ifrån första mål för denna säsong. Han har ett väldigt högt målsnitt!

Nu vankas ingen mer sport för idag. I promise.

Första Hjälpen - paketet

Ja, nog kan systrarna sjunga, alltid!

Att som gruppen First Aid Kit sopa in 4 grammisar, det är starkt. De kan verkligen sjunga tighta stämmor, och jag gillar deras lugna låtar, och melodier som går om varandra a lá Beatles eller Simon & Garfunkel.

Eleverna går inte riktigt igång på dessa eminenta sångerskor, men å andra sidan kan de förstå varför de är populära. Jag har aldrig sett dem, live, men det vore skoj att få göra det någon gång!

Förövrigt:

• sportlov
• skid-VM
• Leksand klara för kvalserien med stort K.

Det har kan bli en klart trevlig vecka - och det tycker jag att du som läsare ska ha med.

Sportius Lovis

Nej, jag skäms inte för att jag har inarbetad semester.

Det känns som väldigt lägligt med ett lov just nu. Den senaste veckan har jag somnat ifrån två(!) fotbollsmatcher på kvällen, vilket inte är likt mig! En tredje kväll vaknade jag med ett ryck i soffan runt 02.00! Ovanligt, om du frågar mig!

Sportlov är goda tillfällen att njuta av vad den svenska vintern har att erbjuda: pulka, skridskoåkning, slalom, etc. Grabbarna har ju relativt nyligen upptäckt tjusningen med slalom, och skridskor har de åkt redan några år (tack, alla dagmammor!). Kanske dags att testa långfärdsskridskor?

Nu ska njutas av ledigheten, och samtidigt snegla lite på:

• Mello ´13 - detta spektakel
• de svenska framgångarna i skid-VM
• den egna insatsen på lördag på innebandyplanen
• familjens eget pysslande med att få vardagen att gå ihop
• hur man andas lugnt
• hur det går i Vasaloppet!

Kvällsöppet...

Det är skönt att gå i affären nära stängningsdax!

Att lulla runt i ensamheten bland alla varor känns fridfullt. Ja, ibland faller jag ner i rabatt-träsket, men det kan jag bjuda på. Något som stör: att allt färskt bröd slängs vid stängning.

Ljusa tider

Det är ljust idag, riktigt ljust vid 7-tiden. Våren, är du här?!

När jag gick till bussen tidigt i morse var det riktigt ljust. Busschauffören som från förra veckan bidrog med opedagogiska och direkt otrevligt bemötande gentemot en dam som bara ställde en enkel fråga, var en bättre busschaufför i dag. Kanske hade han förvandlats under helgen, kanske inte.

Gårdagens innebandymatch blev en riktig flopp där vi faktiskt låg under med 6-0 efter en period, borta i en del av Sverige som kallas Ludvika. Inte kanon, om du frågar mig. Att vi sen gjorde 4 mål och förlorade med 6-4 kändes sådär. Nåja, det är skoj att spela, hur som helst!

Den här veckan är det "sista rycket" in mot sportlovet. Eleverna längtar efter detta, och jag med. Att inte hatta mellan 1000 aktiviteter, det ska bli skönt!

Dirigenter

Lite kul att höra kulturella människor uttala sig.

De slänger sig mellan många olika ämnen och behandlar bl a dirigenter. Det var inte länge sen jag upptäckte att dirigenten slår pulsen lite tidigare för att hjälpa sin orkester... wow! Där kan vi snacka komplext!

Vinterfriluftsdag...

Hela dagen ute i en vinterskog.

Hela kvällen på skolan där vi inbjöd sexor att titta på vår skola. Det var kul tycker jag, och personligen spelade jag instrument och pratade lite för mycket...

vitt

När vita flingor faller - då faller jag.

När ljusa tankar tänks - då är Du där.

När du är där blir luften sval och livet vänder åter.

När livet vänder åter faller snön.

Mello ´13 & barnvakter

Nej. Jag uppskattar inte Sean den förste Banan. Inte den andre heller, för den delen.

Jag har alltid haft svårt för de artister som blandar underhållning för barn (som skådespelare eller textförfattare) med sexistiska och skumma texter för "vuxna". I den här kategorin hittar jag Sean Banan och Markoolio. Ingen av dessa herrar kvalar in till min potentiella barnvaktslista. Jag delar in alla människor i två kategorier:

- potentiella barnvakter. Personer som har mitt förtroende och som förknippas med seriositet och ansvarstagande. Jag kan lita på dem, eller gör bedömningen att mina barn skulle bli väl omhändertagna!

- icke-potentiella barnvakter. Personer som gärna avstår från eget ansvar och som till viss del saknar moral. Mina barn skulle vara i osäkra händer, helt enkelt.

Jag tycker att pausnumren håller hög klass, och att Danny och Gina gör ett riktigt bra jobb, so far!

Hur kommer det sig att man varje år hittar någon som ser ut som Saade eller är Saade?! Är detta ett grundkriterie i Melodifestivalen?!

... och jag tror fortfarande att Yohio vinner hela klabbet.

Kollegor.

Jag har haft en trevlig träff med mina arbetskamrater nu ikväll.

Vi pratade om hur det kom sig att vi befann oss i Avesta just nu, och det är häftigt att höra varje unik berättelse. Människors egna funderingar visar alltid att det inte finns enkla svar på vår bakgrund!

Glasögon... check.

Jag kommer se ut ungefär såhär ett tag framöver.

Det går bra, även om det känns som om Jorden snurrar och att fötterna är oroväckande nära marken. Jag har inlett min nya bana som synnedsatt, men skönt att det finns knep att ta till!

Jag ser, jag ser!

Jag ser bättre än på mycket länge!

Jag har glasögon på mig för första gången i seriöst syfte: tidigare har jag bara haft det i spex-sammanhang. Vilken skärpa det blev! Det ska bli spännande att se vad jag missat det senaste året...

Min kropp upplevs som om mina fötter svävar precis ovanför marken, men jag vänjer mig nog.

Zlatanera mera!

Argentina med Messi som kung kan verkligen spela teknisk fotboll! Jag spanar på Sverige som försöker bjuda upp till tango, men hittills går det... sådär.

Ett förslag har kommit  att slopa omdömen och IUP från regeringshåll... det är verkligen helt rätt utifrån att dokumentationen tar oproportionerligt med tid jämfört med nyttan. Bra förslag!

Att åka i ett gult rör

Grabbarna lär sig simma. De har nu haft tre simlärare vid tre tillfällen, men det viktigaste är nog att träna med lek. Jag tycker det är kul att leka med mina grabbar men det känns lite hårt att inte komma fatt dem i rutschkanan!

För övrigt delar jag inte Socialdemokraternas syn på familj, barnomsorg och förskola så tidigt som möjligt. Jag tror barn behöver en familj som älskar dem, få vuxna i omlopp under de första levnadsåren samt inte ett alltför stort behov att vara i samma rum som 15 andra barn.

Gosa, gosa...

Eleverna valde den tjatigaste låten genom den svenska Mello-historien... gosa, gosa,gosa,gosa,gosa hela natten lång...

Den är ju medryckande faktiskt, innehåller 4 ackord, och klassen förvandlade lektionen till succé! Det är sådana stunder jag är glad för mitt gehör och elevers engagemang... Vad tyckte du om låten?

Gospel... så medryckande!

Idag fick jag njuta av tonerna från en härlig kör som sjöng inlevelsefull gospel.

Jag besökte Missionskyrkan i min lilla stad, vilket jag i stort sett bara gör under NonStop-möten i samband med julskyltningen.  Vanligtvis går jag till min egen "flock" (församling) i Pingstkyrkan, nära brandstationen. Jag gick dit för att lyssna på polare som går på Sjövik folkhögskola, och som tillsammans sjunger i en liten gospelkör. De var duktiga och jag njöt av att få sitta med och lyssna på schysst stämsång, vettiga texter och med glädje framfört. Jag blev verkligen bubblande glad inombords, så gospel smittar!

För flera år sedan var Kirk Franklin på besök i Sverige, och hans sånger har verkligen satt sin prägel på vad gospelkörer runt om i Sverige sjunger och har sjungit senaste 15 åren. Han blev förbluffad över hur många som kunde hans texter och stämmor, då det kändes som hela publiken ibland ingick i hans kör! Det var ett verkligt halleluja-moment. Amen.

Mello och HLR... puls är viktigt!

Dunk. Dunk. Dunk.
Jag har fått träna på HjärtLungRäddning idag, samt hur man använder hjärtstartare - nyttigt!

I kvällens Mello är det viktigt med både puls och känsla, och personligen uppskattar jag Gadds låt som sticker(!) Ut... den kommer vi få höra mer av under sommarens fotbolls-EM.

Slalom, baby, slalom!

Det är coolt hur fort det går för barn att lära sig nya saker.

Vi har nu varit två gånger och åkt slalom med sönerna, 5 och 7 år.

De kan redan åka replift själva, svänga flera gånger, samt bromsa innan de rammar det lilla huset där motorn till repliften är¨! Jag är glad att det finns en by (typ, Garpenberg) som lägger ned tid och kraft på att skapa möjligheter för barnfamiljer att ge barnen en schysst start på sin slalomkarriär. Det gör de genom att:

-  erbjuda mycket billiga liftkort
- erbjuda gratis replift
- erbjuda uthyrning av skidor, stavar, pjäxor, hjälmar, etc. för väldigt låga priser (30 kr/artikel)
- busbilligt fika (kaffe 5 kr, korv 12kr, etc.)

Det får bli fler besök där i vinter, och jag säger som Sid i Ice Age: "Slalom, baby, slalom!"

För övrigt kommer facit i kvällens Mello-tävling 1:
1. David Lindgren, Skyline
2. Eric Gadd, Vi kommer aldrig att förlora
3. Yohio: Heartbreak hotel
4. Mary N´diaye: Gosa
5. Cookies N beans, Burning flags
6. Anna Järvinen: Porslin
7. Michael Feiner & Caisa: We´re still kids
8. Jay-Jay Johanson: Paris.
---

Alligatorerna...

... tittar jag inte på.

Gladiatorerna däremot, underhållning där utmanarna är smått galna som utsätter sig för muskelberg i olika grenar! Nej tack, även om det vore kul att testa den sista hinderbanan...

För övrigt: jag gillar mitt jobb som lärare, jag uppskattar schyssta elever och helgen har bara börjat...