Nej, det är inte OK med magsjuka.
Bara ordet kan få den mest hårdhudade att blekna och försiktigt hasa sig bort från det sammanhang där ordet används. Man vet vad det kan innebära, och alla alternativ känns så otrevliga så man gör nästan vad som helst (käkar vitpeppar, reser till Rhodos eller stänger in sig i ett förråd) för att slippa drabbas av magsjukan med stort M. Min kära familj har testat lite olika varianter de senaste dagarna, och det är väl ingen höjdare egentligen? Igår trodde vi att vi kunde få skicka i väg en av sönerna till skolan, men då lillbrorsan spydde IGEN så blev det avskrivet ögonabums.Vi tillämpar 48-timmarsregeln, vilket inte alla gör, så klart, då det inte skulle snurra på samma sätt då på våra förskolor och skolor eller arbetsplatser. Jag har hållit mig utanför, så jag agerar lite allt-i-allo kan man säga... en form av lakansbytare, svabbsvingare och matlagare!
Jag har genom mitt liv varit enormt förskonad från denna åkomma som börjar på M under många år. Min mor påminner mig om att jag kanske aldrig varit sjuk över huvud taget som barn, och det kanske berodde på att jag var ute ofta, åt bra, och tränade fyra-fem gånger i veckan, spontant eller uppstyrt. Det tror i alla fall jag!
Jag fortsätter att våga vägra M-ordet. Och jag är glad att jag inte är en ko.
