Dag 2/100: Sportlovets lov

Det är spännande med sportlov och årets vecka levde upp till sitt namn.

Tisdag: Halvvasan, 45 kilometers plåga. Jag hade förberett mig med ca 7 kilometers skidåkning innan och jag trodde att innebandyn gav mig fördel där i spåret. Jag hade fel. Jag får skärpa mig till nästa år! Samtidigt grymt imponerad av frun som körde uppför i alla backar med ett rasande tempo!

Onsdag: innebandyträning, en jobbig sådan med för få medspelare och tråkig stämning på bänken. Storstryk är också en form av träning. Mentalt.

Torsdag: Skridskoåkning i drygt en timme med sönerna. Kul att se, nya muskler aktiverades.

Fredag: Lekland i Falun. Soft.

Lördag: Badhusbesök, inte särskilt tungt. Det gröna röret gick väldigt fort!

Söndag: Vilodag med sikte på Vasaloppet, där en norrman tappade orken totalt och en annan vann alltihopa. Imponerad av att man får ihop Vasaloppet över huvud taget, fascinerad över att sändningen gick så bra utan Pops, men med Moraeus. Kul kille, det där, med ett hyfsat bra ansiktsigenkänningskoll från förr.

Ja, jag lovar: Jag ska få en bättre tid nästa Halvvasa.

Dag två: I Vasaloppets kämpaspår

Jag ser en indier bli intervjuad i Vasaloppet.

Han är den förste indiern genom tiderna som kör, och han gör det för att klara av större utmaningar i livet. Jag tycker Vasaloppsarrangörerna har gjort ett fantastiskt jobb, även om plusgrader har gjort sitt bästa för att förstöra. Jag testade själv Halvvasan i år och har fortfarande träningsvärk. Alla som genomför ett Vasalopp är sina egna hjältar. Jag siktar på Halvvasan även nästa år, och då ska jag vara betydligt mer förberedd! Andre Pops fick åka till BB istället för att leda dagens sändning. Den resan tar ju circa 9 månader, och vilken häftig resa sen!

Må bäste indier vinna.