tvspeleri, tvspelera!

Jag fick ett Nintendo 8-bits när jag fyllde 10.

Jag minns hur kul jag tyckte det var med Super Mario Bros och att spela tennis. Grafiken var ungefär lika bra och tydlig som en bild tagen i flykten från alltför långt avstånd, men spänningen fanns ändå där! Jag började spela med en patenterad fingersättning utan tummen, då jag spelade med pekfingret och långfingret i stället. Zelda, Link, Ice Climber, Snake, rat´n roll, Track & field... listan kunde göras lång! 

Senare i livet blev jag själv förälder. Våra barn fick en XBOX 360, och den revolutionerade/saboterade våra barns skärmtider med råge. Vi har satt gränser, och de håller vi stenhårt på under skolveckan: en skärmtimme/dag. På helgerna är friheten större, men då gör vi mycket annat också. Ja, skärmar är en del av vår familjs vardag, men det är väl framför allt jag som uppskattar detta mest. Att få sitta och spela golf eller fotboll på tv-spel är väldigt roligt, och det är inte svårt att få några timmars spänning att swischa iväg. Att få till ett bra golfslag kräver en del, och avvägningen att välja rätt klubbor och anpassa sig efter vindar och svårigheter har faktiskt gjort mig till en bättre golfare på riktigt! Jag har inga bevis, men jag tror faktiskt att det bidrar, framför allt i samband med puttar!

Min älskade mormor var en lärarinna av den gamla skolan, och jag kommer aldrig glömma när jag fick ett tv-spel av henne, som hette Anticipation. Det var ett spel där man skulle lära sig engelska glosor och fraser. Jag tyckte det var roligt, men nu för tiden känns det som om alla Appar fyller samma behov: att kombinera lust och ny kunskap.

Så... vilket tv-spel spelade du senast?

Hål 12 på Avesta GK, där jag i somras en vacker sommarkväll var två decimeter från Hole-in-One. Inte ens nära, på ett sätt, väldigt nära på ett annat.