Bäst när det gäller

Ibland blir det knas.

Jag har följt juniorkronorna under hela årets turnering, och det var både roligt och beklämmande.

Några nya namn har jag lärt mig, och det är imponerande att Sverige ställde upp med 12 minderåriga i årets turnering! Det bådat gott att lyckas nästa år med den rutinen. Att Nylander är populär i Toronto är vara förnamnet. Sällan en enskild spelare hyllas så mycket före matcherna, men efter matcherna var det inte lika uppåt.

En svensk fick plats i allstar-laget: Gustav Forsling, som gjorde en hel del poäng från sin backplats. Hans skott i PP var riktigt vasst! Sverige genomförde en riktigt bra turnering gällande spel i PP och BP (med en mer/mindre på planen).

De två sista matcherna var Sveriges sämsta. Att förlora mot taggade ryssar är nog inte så svårt, men att inte spela inspirerat och kriga för ett brons, det var inte så kul att se. Motivation slår klass heter det, men jag kan tycka att Slovakien stod för både och! Deras målvakt utsågs till MVP (mest värdefulle spelare för sitt lag i hela turneringen) och det var inte överraskande tycker jag.

Sverige skänkte bort pucken på första målet, gick bort sig försvarsmässigt på det andra, och när hjärnsläppet blir verklighet i slutet av andra perioden (Julius Bergman delar ut en riktigt ful crosschecking) så blir det för jobbigt att ta in försprånget som Slovakien får. Grattis till Slovakien, starkt att ta sig till semi av Sverige. När det gäller Kanadas guld så unnar jag dem verkligen inte det, även om de körde över (bokstavligen) motståndarna i årets VM. Jag kommer aldrig glömma när de körde över Sveriges målvakt två gånger i finalen för några år sen och kom undan med 0 minuter på botbänken. Att de dessutom har en oerhört skicklig och oerhört dryg spelare i Domi gör inte saken bättre.

Frustrerande blir det för många i det svenska laget som gjorde sitt bästa, men som bara kunde titta på när andra i laget inte gjorde det.

Bättre lycka nästa år!